The Spirit Stone

I mångt och mycket är Katherine Kerrs Deverry-serie helt hopplös. Den är oerhört lång – The Spirit Stone är del 13, och Shadow Isle som är del 14 kommer i maj. Inspiration och stoff är hämtat ur den keltiska sagotraditionen, och hur originellt är det? Det innebär alver med spetsiga öron som lever mycket längre än människorna, druider som kan förvanla sig till ugglor och hökar, örtakvinnor och örtagubbar som bota allehanda åkommor och så vidare – inget nytt under solen där alltså.

För att förvirra det hela så är dessutom ett antal personers öden sammantvinade genom på varandra följande reinkarnationer. Tids- och berättarperspektivet växlar och en person som är man och heter en sak i ett kapitel, är kvinna och heter något annat i nästa som utspelas före eller efter händelserna i det förra (men det vet bara du och jag och berättaren).

Trots allt det här har jag läst samtliga böcker i serien, några av dem flera gånger. För Deverry-världen är mycket skickligt levandegjord, med stor noggrannhet i en rad detaljer såsom lingvistik, historia och världens inneboende mytologi. Kerr förnyar sig ständigt och hittar variationer på teman som överraskar och fördjupar. Ja, jag känner igen alltsammans från hundra och åter hundra andra fantasyböcker, men det gör ingenting när det är Katharine Kerr som skriver. Tvärtom – drakar, alver, svärd med klingande namn och förbannelser och profetior – ös på, mer, av allt!