The Long War

Återigen slår sig Terry Pratchett, den komiske fantasyns mästare, och Stephen Baxter, som har flera hård sf-romaner bakom sig, ihop och utforskar parallellvärldar tillsammans. I The Long Earth, första delen i serien, upptäckte mänskligheten att vår jord inte är den enda. Inte heller är den en av tio, eller hundra, eller ens tio tusen; näst intill identiska jordklot sträcker sig sida vid sida genom verkligheterna ut i det oändliga. Den största skillnaden är att inte en enda av dem är bebodd av människor, med oändliga naturresurser som bara verkar ligga där för att plockas. Och allt som verkar behövas för att färdas mellan dem är en enkel manick driven av en potatis...

Tio år efter händelserna i The Long Earth har mänsklighetens levnadsvillkor fortsatt att förändras. Datum-Jorden, vår ursprungsvärld, skickar ut trupper för att påminna nybyggarna om att alla parallella territorier fortfarande står under de jordiska nationernas överhöghet, samtidigt som spänningen mellan de som kan världshoppa, och de som är bundna till Datum-Jorden ökar. Trollen, den intelligenta och telepatiskt sammanlänkade art som Joshua Valienté fann på sin unika upptäcksresa genom världarna, har blivit allt viktigare för världarnas ekonomi. Deras situation har i samma grad blivit mer och mer utsatt. I vissa världar utnyttjas de av människor, medan andra har börjat fråga sig om inte trollen ändå är våra jämlikar - eller bör de kanske skyddas som djur? Och vad tycker egentligen trollen om det hela...

Vi möter både nya och gamla huvudpersoner. Joshua har slagit sig till ro när olika intressenter börjar dra i honom, alla hävdandes att fara hotar. Det är många halvdolda krafter som hotar stabiliteten i människans sköna nya världar, och det verkar inte bättre än att jordarna kan dras in i ett multi-dimensionellt krig. Men kanske hotar något värre än mänskligheten världarna. Det är nämligen fortfarande inte helt klart vad som får de olika intelligenta arterna att migrera genom parallellvärldar, men alla tecken tyder på att de flyr undan något.

The Long War är, som sin föregångare, en roman rik på idéer och intressanta tankar. I förgrunden står de moraliska och vetenskapliga problemen - vad kunde vi göra, om nya världar stod tomma inför oss? Och vad borde vi göra, särskilt när världarna visar sig inte vara så tomma? Nybyggaranda, kolonialism, frågan om vad som gör en människa och andra intressanta problem tas upp, allt förpackat i klar och ledig prosa. Det är mindre humor och finurliga ordkrumbukter än när Pratchett skriver själv, och vetenskapen är betydligt lösare tecknad än i Baxters soloböcker. I stället är det spekulationen och idéerna som står i kärnan, och det är en bok som sår tankar i läsarens sinne.