The Last Wish
Publicerad: Fredag, 15 februari 2008, Skribent: Daniel
Med datorspelet The Witcher hamnade Andrzej Sapkowskis romanvärld i strålkastarljuset för en engelskspråkig läsarskara. Sapkowski lär vara ordentligt stor i hemlandet, Polen, och böckerna om Geralt från Rivia har tidigare översatts till spanska, tjeckiska och ryska. Spelet handlar om den vithårige monsterjägaren Geralt som söker upp och nedgör allehanda farliga sägenvarelser och kritter mot betalning. Han rör sig i utkanten av ett vidskepligt och rått samhälle han aldrig kan känna sig helt hemma i eftersom den hårda skolningen till häxjägare, så kallad Witcher, har förvridit honom.
Sapkowskis fantasyvärld är lite råare och smutsigare än vi kanske är vana vid - lite sensuellt och med ett klart vuxet anslag utan att bli tungt och träligt. Traditionella inslag av alver, dvärgar och argsinta trollkarlar blandas med inslag av fördomar och rasism, skräck och bister realpolitik när civilisationer krockar med varandra, marinerat av en underliggande humor som inte sällan får oss att skratta på huvudpersonernas bekostnad. Det går ett stråk av saga och vidskepelse genom landskap där ingen hyllas som hjälte, bara gör vad som måste göras - för överlevnad eller egen vinning.
Geralt själv är inget undantag. Han har få illusioner om sin egen rättfärdighet och använder både intelligens och svärdshand för att klara sig ur knipor. Vi talar inte om någon antihjälte som Thomas Covenant eller en svärdsvingande Conan nu, men heller inte om en helt vanlig person som kastas in i ovanliga situationer. Här och där finns antydningar om att Geralts värld kan vara vår egen, i en fjärran forntid, och att förändringar i solen ligger bakom magins och det övernaturligas långsamma död.
Samtidigt är The Last Wish något lättare i tonen än de böcker som ännu inte översatts till engelska. Den löst sammanhängande novellsamlingen är vimsig på ett sätt som påminner lite om Jack Vance. Geralt såras här i strid och reminiscerar om tider som flytt medan han återhämtar sig i ett kloster. Till sommaren har man utannonserat första delen i en serie om fem böcker om Geralt, "The Blood of the Elves". I väntan på den är The Last Wish ett trevligt möte med en mysigt otrevlig fantasyvärld.
Sapkowskis fantasyvärld är lite råare och smutsigare än vi kanske är vana vid - lite sensuellt och med ett klart vuxet anslag utan att bli tungt och träligt. Traditionella inslag av alver, dvärgar och argsinta trollkarlar blandas med inslag av fördomar och rasism, skräck och bister realpolitik när civilisationer krockar med varandra, marinerat av en underliggande humor som inte sällan får oss att skratta på huvudpersonernas bekostnad. Det går ett stråk av saga och vidskepelse genom landskap där ingen hyllas som hjälte, bara gör vad som måste göras - för överlevnad eller egen vinning.
Geralt själv är inget undantag. Han har få illusioner om sin egen rättfärdighet och använder både intelligens och svärdshand för att klara sig ur knipor. Vi talar inte om någon antihjälte som Thomas Covenant eller en svärdsvingande Conan nu, men heller inte om en helt vanlig person som kastas in i ovanliga situationer. Här och där finns antydningar om att Geralts värld kan vara vår egen, i en fjärran forntid, och att förändringar i solen ligger bakom magins och det övernaturligas långsamma död.
Samtidigt är The Last Wish något lättare i tonen än de böcker som ännu inte översatts till engelska. Den löst sammanhängande novellsamlingen är vimsig på ett sätt som påminner lite om Jack Vance. Geralt såras här i strid och reminiscerar om tider som flytt medan han återhämtar sig i ett kloster. Till sommaren har man utannonserat första delen i en serie om fem böcker om Geralt, "The Blood of the Elves". I väntan på den är The Last Wish ett trevligt möte med en mysigt otrevlig fantasyvärld.