The Flaxfield Quartet
Publicerad: Fredag, 5 juli 2013, Skribent: Toby Forward
"Flaxfield died on a Friday which was a shame, because he always ate a trout for dinner on Friday, and it was his favourite."
Den gamla trollkarlen Flaxfield är död och hans 12-åriga lärling Sam vet inte vad han ska ta sig till. Han hade flera år kvar som lärling och är nu ensam i världen. Nej, inte helt ensam. Med honom finns alltid draken Starback, en av de visaste varelserna som finns, men samtidigt busig och tillgiven som en hundvalp. När Flaxfields tidigare lärlingar dyker upp och ifrågasätter vem Sam egentligen är bestämmer han sig för att ge sig av. Det blir början på ett äventyr där den tidigare isolerade Sam får lära känna världen han lever i och alla de vänliga, modiga, listiga, falska, maktlystna, underliga människor och varelser som den innehåller.
Dragonborn är första delen i The Flaxfield Quartet, som på många sätt är en saga med en sakligt berättande röst som leder läsaren genom gröna skogar och mörka gruvor, men den är också rolig och lite udda på ett sätt som känns långt från den klassiska sagomallen. Toby Forwards språk är hemligt och tillbakadraget, man vet sällan allt som händer eller varför och dialogerna mellan trollkarlarna är ofta kryptiska med många frågor som blir hängande i luften. Bokens stora ondska Ash blir aldrig ordentligt presenterad utan växer fram genom små glimtar här och där, tills man tydligt ser framför sig elden, skalbaggarna, fängelsehålorna. Mellan vissa av kapitlen finns också "Sidor från en lärlings anteckningsbok" där Sam själv berättar om vad han lärt sig av Flaxfield. Det är charmiga små förklaringar som ger läsaren en större inblick i hur den magiska världen fungerar.
Forward retas med läsaren genom att aldrig riktigt beskriva något fullt ut, och skapar därmed en värld där vad som helst kan visa sig vara något annat. Det är ett intressant och egentligen ganska befriande drag i en ungdomsroman, en genre som vanligtvis är fylld av övertydlighet och upprepade förklaringar.
I de olika böckerna i serien skiftas fokus mellan olika huvudpersoner i samma värld.
Flaxfield Quartet är en otroligt mysig, lagom läskig bokserie som passar för 12-åringar och uppåt som gillar Ursula LeGuins böcker om Övärlden, Neil Gaimans Stardust eller Holly Blacks Spiderwick. Jim Kays illustrationer som dyker upp lite här och var är dessutom helt underbara, bara omslaget gör drakälskaren lycklig!
Signe och Linda
Den gamla trollkarlen Flaxfield är död och hans 12-åriga lärling Sam vet inte vad han ska ta sig till. Han hade flera år kvar som lärling och är nu ensam i världen. Nej, inte helt ensam. Med honom finns alltid draken Starback, en av de visaste varelserna som finns, men samtidigt busig och tillgiven som en hundvalp. När Flaxfields tidigare lärlingar dyker upp och ifrågasätter vem Sam egentligen är bestämmer han sig för att ge sig av. Det blir början på ett äventyr där den tidigare isolerade Sam får lära känna världen han lever i och alla de vänliga, modiga, listiga, falska, maktlystna, underliga människor och varelser som den innehåller.
Dragonborn är första delen i The Flaxfield Quartet, som på många sätt är en saga med en sakligt berättande röst som leder läsaren genom gröna skogar och mörka gruvor, men den är också rolig och lite udda på ett sätt som känns långt från den klassiska sagomallen. Toby Forwards språk är hemligt och tillbakadraget, man vet sällan allt som händer eller varför och dialogerna mellan trollkarlarna är ofta kryptiska med många frågor som blir hängande i luften. Bokens stora ondska Ash blir aldrig ordentligt presenterad utan växer fram genom små glimtar här och där, tills man tydligt ser framför sig elden, skalbaggarna, fängelsehålorna. Mellan vissa av kapitlen finns också "Sidor från en lärlings anteckningsbok" där Sam själv berättar om vad han lärt sig av Flaxfield. Det är charmiga små förklaringar som ger läsaren en större inblick i hur den magiska världen fungerar.
Forward retas med läsaren genom att aldrig riktigt beskriva något fullt ut, och skapar därmed en värld där vad som helst kan visa sig vara något annat. Det är ett intressant och egentligen ganska befriande drag i en ungdomsroman, en genre som vanligtvis är fylld av övertydlighet och upprepade förklaringar.
I de olika böckerna i serien skiftas fokus mellan olika huvudpersoner i samma värld.
Flaxfield Quartet är en otroligt mysig, lagom läskig bokserie som passar för 12-åringar och uppåt som gillar Ursula LeGuins böcker om Övärlden, Neil Gaimans Stardust eller Holly Blacks Spiderwick. Jim Kays illustrationer som dyker upp lite här och var är dessutom helt underbara, bara omslaget gör drakälskaren lycklig!
Signe och Linda