Star Trek Into Darkness

Publicerad: Fredag, 13 september 2013, Skribent: Jenny Preinitz
I år kom äntligen den efterlängtade uppföljaren till Star Trek (2009), den tolfte filmen totalt, och med det suggestiva namnet Star Trek Into Darkness. Som titeln lovar är det en mörkare värld än vad man kanske omedelbart förväntar sig från Star Trek, som annars är känt för sin idealism och ljusa framtidstro; Nero's handlingar i den föregående filmen har kastat långa skuggor. Det räcker inte med att han i och med sin ankomst skapade en helt ny tidslinje, ett alternativt universum till den värld han (och Spock den äldre) kom ifrån, men riktningen detta nya universum har tagit är oroväckande militaristisk, där det smids ränker i skuggorna och ändamålen helgar medlen.

I centrum står redan från början den så omtalade ”John Harrison”, en person med lika mystiskt uppsåt som ursprung. Det är uppenbart att han är en mästerlig strateg; med en serie till synes osammanhängande handlingar har han snart Starfleet exakt där han vill ha dem, och deras enda val är att sända iväg Enterpirise med kapten Kirk och hans besättning efter Harrison. Även detta är ett led i en komplott avsedd att leda till ett mycket bestämt mål, Kirk måste göra val där inte bara hans besättning och Enterprise står på spel, utan också grundidealen inom Starfleet och i och med det, hur galaxens framtid kommer se ut. Alla som har sett avsnittet Mirror, Mirror i originalserien vet ju att alternativa universum kan arta sig litet hur som helst.

Enligt min åsikt är Into Darkness en av de allra bästa Star Trekfilmerna. Den typiska idealismen är närvarande men måste kämpas för, och samtidigt är effekterna och tempot i stort sett perfekta, plus att man får glimtar (som bara gör att man vill se mer!) av Star Trekvärlden. Det allra bästa är dock personerna. Benedict Cumberbatch gör en alldeles lysande gestaltning och lyckas avkräva publiken ett visst mått oväntad sympati trots hans grymma handlingar, och alla i Enterprise besättning är fantastiska, men höjdpunkterna är, som alltid, Kirk och Spock. I den första filmen hann de knappt mer än mötas och inse att det fanns en gnista till något djupare, men i Into Darkness börjar de båda inse hur djupa band de kan komma att få till varandra. Det hela kulminerar i en scen som både är en hyllning till originaluniversumet och samtidigt helt genialt konstruerad för det nya universumet. Jag kom ut från bion med tanken att ”Jag måste bara få se fortsättningen!” Tills dess får jag trösta mig med Star Trek Into Darkness på Blu-ray.

Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev