Love Hurts 2
SFbok: På första sidan av Love Hurts 2 är det referenser till två klassiska skräckfilmer, Carrie och Psycho. Är skräckfilm en stor inspirationskälla för dig?
Kim: Ja absolut. Jag älskar skräckfilm och har varit mycket mer inspirerad av skräckfilm än av andra serier och böcker egentligen. När jag var tonåring hade en kompis storebror en gigantisk filmsamling med mer än tvåhundra skräckfilmer, och en sommar lånade jag dem och såg allihopa. Då lyckades jag se nästan alla klassiska skräckfilmer, men eftersom jag såg dem back-to-back har jag ibland lite svårt att hålla koll på titlarna. Det händer fortfarande att jag börjar se en film och upptäcker en bit in att jag sett den tidigare.
SF-Bok: Är det några filmer som gjort extra stort intryck på dig?
Kim: Ja, just Carrie tycker jag är fantastiskt bra, och den har varit en inspiration. Sen är The Descent en film jag ofta återkommer till. I både Carrie och The Descent är det intressanta kvinnoroller och det har jag inspirerats av, speciellt i Alena (Kims serieroman som kom ut 2012 om skräck i skolmiljö). En annan film som är ruggigt otäck är Event Horizon, som är en bra brygga mellan skräck och science fiction.
SF-Bok: Vad är dina bästa tips för att lyckas som serietecknare i Sverige?
Kim: Man ser till att bli läst. Det är det viktigaste. I början är det bara att trycka upp fanzines och få ut dem på mässor, och att lägga ut sina serier på nätet. Man vill ju nå så många läsare som möjligt. När man blir utgiven på förlag eller publicerad i tidningar ska man få betalt, men man ska inte vara rädd för att sprida en del grejer gratis heller, om man når ut till folk. Det går inte att vara motiverad av pengar som serietecknare, men förhoppningsvis kommer man till en nivå där man kan leva på det.
SF-Bok: Du har ju gett ut både serienoveller och en grafisk roman. Vilket har varit roligast att arbeta med?
Kim: När man skriver i kortform är man ju mer begränsad av formatet och det finns mindre utrymme att utforska berättelsen. Grafiska romaner är mycket tuffare, och kanske inte lika roligt när man håller på med det men man kan ju göra en mycket större berättelse. En av fördelarna med kortare format är att man kan exprimentera mer med form och innehåll och pröva idéer. I nästa serieprojekt som kommer har jag en seriefigur som kommer att vara en röd tråd i olika äventyr, som min Tintin ungefär. Den kommer att utspela sig i rymden. Rymden är en av mina största rädslor, den känns så överväldigande.
SF-Bok: Vilken av novellerna i Love Hurts 2 har varit roligast att rita?
Kim: En av de roligaste var Love Hurts 24- Blod är tjockare än vatten. Den skrev jag med Sara Bergmark Elfgren och det var den första berättelsen jag ritade digitalt.
Sf-Bok: Föredrar du att arbeta själv eller med andra?
Kim: Tidigare har jag fördragit att arbeta själv, det var en av de bästa sakerna med att bli serietcknare, att man får bestämma allt själv. Från början utbildade jag mig för att göra film, men då måsta man lita på en massa andra personer. Nu har jag så positiva erfarenheter av att har arbetat med Berättelser från Engelsfors att jag är mer positivt inställd till samarbeten.
Sfbok: Tack för att du kom förbi. Vi ser fram emot dina nya projekt!