Halo: The Cole Protocol

THE RUBBLE, COVENANT OCCUPIED SYSTEM, 23 LIBRAE

Ignatio Delgado ducked behind a bulkhead next to a set of cargo containers, the red paint peeling off their ribbed metal surfaces, just as a burst of plasma hit.
The dull metal he hid behind glowed – hot tiny molten gobs dripping then spitting as they hit the cold deck near his feet.
Melko? he called out over the acrid sizzling.
The answer came after a worrying pause: Still here.
The copilot made it behind the container. But that didn’t change the problem coming right down their throats.

The Cole Protocol är ett undantagstillstånd som ska hindra the Covenant (en utomjordisk allians som ligger i krig med mänskligheten) från att hitta jorden. Bland annat innebär det att alla mänskliga rymdskepp som riskerar att falla i fiendens händer ska sprängas och all känslig navigationsdata ska förstöras. Det leder till trubbel i Rubble, ett asteroidbälte befolkat av mänskliga flyktingar och ljusskygga element, när både UNSC (jordens militärstyrkor) och fienden börjar intressera sig för området.

Vi slungas rakt in i handlingen när Delgado och Melko sprejas med plasma av jackals, eller kig-yar som de hellre kallar sig själva. Paret kämpar för att hindra att navigationsdata som kan leda fienden mot jorden faller i kig-yars tassar och springer oväntat in i en spartan, en av UNSC:s supersoldater.

The Cole Protocol är den tredje romanen som baseras på XBox-spelet Halo. Inget ont om de tidigare två (Ghosts of Onyx och Contact Harvest), men här har TOR Books och Microsoft ansträngt sig och engagerat en riktigt begåvad författare. Tobias S Buckell nominerades till Nebulapriset för sin Crystal Rain och uppföljaren Ragamuffin, med ättlingar till västindier som har blivit fribytare och frihetskämpar i rymden, är en riktig höjdare. Jag har bara hunnit läsa början (vi fick in boken i går) men det ser ut att vara en riktigt bra rymdopera. Man behöver inte alls ha spelat Halo för att hänga med, även om det förstås inte skadar.

Gunilla