Divergent

Hungerspelen fick många att inse att ungdoms-sf inte bara behöver vara hurtiga äventyr i rymden. Dystopin är en utmärkt utgångspunkt för dramatik, tonårsångest och moraliska diskussioner. Dessutom är vi många av oss, med rätta, oroade inför framtiden. Att läsa om och tänka på möjliga framtider känns bättre än att bara stoppa huvudet i sanden. I spåren av Hungerspelen har vi fått en uppsjö mer eller mindre bra dystopiska ungdomsromaner. Divergent, som hör till de bättre, har nu också kommit på svenska.

Handlingen utspelar sig i ett framtida Chicago där invånarna har delats upp i fem grupper: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska z eller att vara den hon innerst inne är. Hon blir en av De tappra, men måste dölja för omgivningen att hon i själva verket är mycket speciell. Hon har förmågor som får stadens ledning att intressera sig för henne, och inte bara på ett positivt sätt.

Roth backar inte för vare sig våld eller heta känslor när Beatrice ska invigas i sin nya falang och faller för sin nya lärare. Det är full fart från första sidan. Och naturligtvis blir det en fortsättning. Divergent är första delen i en tänkt trilogi.

För den som läser på engelska har några andra bra böcker i samma genre också kommit ut. Breathe utspelar sig i en värld utan syre. Black City är en kärlekshistoria i en framtid med människor och vampyrlika ’darklings’. Ashes of Twilight är något så ovanligt som en alternativhistorisk dystopi som utspelar sig i en kupolstad byggd på 1800-talet.