Warhammer!

1988 kom jag i kontakt med det där märkliga påfundet Warhammer för första gången. I en "hobbybutik" situerad i Albuquerque New Mexico såg jag ett omslag med någon slags bredaxlade Science Fiction-Riddare och mitt tonåriga jag slog till utan att egentligen veta vad det var. Det visade sig vara någon slags regelbok för att leka krig med små modellfigurer, men mest var det en publikation helt fullproppad med fiktion om något slags teknofeudalt-helt-av-banan samhälle där allt var mörkt, skitigt och grymt. Warhammer 40.000 Rogue Trader blev en välbläddrad källa till skratt, skräck och förtjusning långt innan jag ens började ta mig tid att måla mina första modeller.(Orker, om någon är nyfiken.) Sen dess har jag läst Warhammer 40.000 litteratur och fäljt med i utvecklingen mer och mindre intensivt beroende på livvsituation men jag har aldrig glömt den där pirrande känslan av någon slags port som öppnas, den känslan jag hade när jag tittade innanför de där hårda pärmarna för så många år sedan. Så det är med skräckblandad nyfikenhet jag närmar mig den senaste inkarnationen av reglerna med dess omgivande världsbygge, Warhammer 40.000 Dark Imperium. Nej, ungomens oskuldsfulla pirr är inte där. Men jag är ändå optimistisk. Reglerna har mått bra av en uppdatering länge nu och det här är den mest intensiva förändringen. Jag upplever (utan att ha hunnit prövat dem på riktigt) att det mesta är bra. Smidigare rundor, snabbare spel och mindre tröskel för att börja spela är för mig fördelar och efterlängtade sådana. Allt som gör det lätt att ta fram de grönhudade orkerna och ge fienden en omgång är gott. Jag saknar ibland det överkomplexa (Helt slumpmässiga tabeller för Galna Orker någon?) men, nej, det är inte Bättre för att det är lustigare. Dark Imperium ger intryck av att vara en av de mest tillgängliga varianterna av Warhammerfamiljen och det på ett bra sätt. Så Kill The Xenos! Waaaaagh! Prepare for the Harvest.

/Ulf
(Warlord Snuff Greenpants)