How to Summon a Fairy Godmother

Hur många återberättelser och versioner på Askungen har vi inte läst och sett genom åren? Flickan som blir illa behandlad av sin styvmor och sina två elaka styvsystrar. Vi har sett både moderna tolkningar, fantasytolkningar och så vidare. MEN har du någonsin funderat över en berättelse ur en av styvsystrarnas perspektiv?

I How to Summon a Fairy Godmother möter vi Theo, eller Lady Theodosia Balfour. Nu när hennes styvsyster Beatrice (Askungen) fått sitt happily ever after är det bara hon och hennes syster Florentine kvar. Balfour-godset är på gränsen till konkurs tack vare deras mamma, och med Theos nu kungliga styvsyster som sprider elaka rykten om henne, verkar Theos enda väg framåt vara en påtvingad trolovning med en elak hertig som bara vill använda henne som avelssto. Desperat efter hjälp klamrar sig Theo fast vid det enda som kan rädda henne: ryktet om en fégudmor. Efter att ha upptäckt ett sätt att kalla på en tror Theo att hennes böner har blivit besvarade. Men fén hon möter är inte alls vad hon föreställt sig. Otroligt vacker och lätt slug, är Cecily från Askféerna är mycket mer intresserad av att röka sin pipa än att ge välgörenhetsmagi till människor. Theo måste bevisa att hon är god nog för att vinna Cecilys förtroende (och magi), men att bevisa godhet verkar inte vara så lätt. Faktum är att allt verkar ganska löjligt. Därifrån tar berättelsen fart på allvar och kastar in Theo i en magisk och farlig värld fylld av märkliga varelser och knepiga uppgörelser. Hon får i uppdrag att genomföra en rad utmaningar för att förtjäna Cecilys hjälp, och under processen upptäcker hon mer om sig själv än hon någonsin förväntat sig.

Författaren Laura J. Mayo bjuder på en saga skriven med modernt språk, högt tempo, och sådär lagom bitsk med rappa repliker. Men om ni trodde att det här är en berättelse om en missförstådd styvsyster som egentligen inte alls är bortskämd eller elak, try again! Theo är precis som styvsystrarna framställs i orginalsagan – bortskämd, avundsjuk och självisk. Berättelsen tar sin början i självömkan. Theo har ingen tjänare kvar som kan tvätta hennes fina klänningar, hjälpa henne att klä på sig eller hämta hennes te. Hennes syster och Beatrice har alltid varit de två vackra ädelstenarna, medan Theo varit... ja, en sten. Florentine är förlovad med en Earl, och kan inte vänta på att få gifta sig och åter igen leva i lyx och Theo är avundsjuk. Är det inte lite uppfriskande med en protagonist som vi liksom inte alls gillar? Det här är verkligen en grå karaktär. Vi hejar liksom på henne, men tycker vi om henne? 

En återberättelse som, i alla fall jag, aldrig hade läst förut och jag blev helt hooked! Tempot gör att du kommer in i den fort, och jag gillar också att det inte utspelar sig i vår värld på 2000-talet, utan att författaren valt att behålla Askungens ursprungliga tid och plats med balar, kungar och snorkig adel. En uppfriskande saga i fantasyns tecken med både mörker, mys och sting. 

Det har också kommit en uppföljare i How to Survive a Fairy Bargain där vi återigen möter Theo. Relationerna sätts på prov, hemligheter avslöjas och konsekvenserna av den första ritualen går inte längre att stoppa. Mörkare, intensivare – och helt omöjlig️lig att släppa. Och HUR fina är inte omslagen?