Johan Frick 1965-2015
Min vän och kollega Johan Frick är död. Johan lärde jag känna genom fanzines och science fiction-kongresser på åttiotalet, och sedan dess har våra vägar genom livet mer eller mindre följts åt. I fandom – som fanzines och kongress-världen på den tiden kallades – var vi många med författardrömmar. Johan också. Första gången jag stötte på hans namn var förmodligen i debutfanzinet Vadå? Vadå? som enligt den tidens sed kom hem till mig i brevlådan med frimärke och B-poststämpel. Johan var väldigt ung och skrev (förstås) science fiction-noveller, men jag misstänker att han uppskattar om jag inte fördjupar mig i den delen av hans litterära produktion och förbigår den med tystnad. Men vi läste också sf-böcker på engelska, recenserade och skrev skvallerrapporter från kongresser och annat som inte hade något med science fiction att göra men var sådant man gjorde i fandom.
Men det var (och är) svårt att bli publicerad. I väntan på genombrottet eller mod att ta drömmen på allvar, blev flera av oss översättare. Jag också, jag var ju bra på att skriva och engelska inga problem, hur svårt kan det vara? Svårt, visade sig. Så svårt att jag (mycket motvilligt) tvingades ge upp den karriären; mina översättningar var riktigt dåliga och tog så lång tid att jag inte ens skulle haft råd att leva på nudelsoppor.
Johan däremot blev en lysande översättare. Han kom att översätta stilistiskt krävande författare som Philip K Dick, Douglas Coupland och Gene Wolfe samt inte minst George Herrimans klassiska serie Krazy Kat: en nåbel woffla. När jag under andra halvan av 1990-talet var redaktör för Bonnier Fantasy, var det därför självklart att jag bad Johan översätta Katharine Kerrs Deverryböcker. Jag var en nitisk redaktör och granskade alltid översättningar med rynkad panna och rödpennan redo (jag var bättre på att finna fel hos andra än se bristerna hos mig själv). Men rödpennan var överflödig i Johans fall. Det gick så långt att jag började ifrågasätta mitt eget omdöme när manushögarna växte utan att en enda anteckning eller ens ett diskret frågetecken i marginalen fanns att skåda. Kerrs lätt arkaiserade och välskrivna engelska var stundtals ännu bättre i Johans svenska språkdräkt.
Efter åtta Deverry-böcker fick Johan muskelvärk och klarade inte av långa pass vid tangentbordet. Han försökte med mjukvara som översatte tal till text, men tekniken var inte mogen och det skavde hur som helst att inte kunna använda ett tangentbord.
Lösningen? Johan och vännen Glenn Petersen (som också kom ur sf-fandoms mylla) bestämde sig för att övertyga Sf-bokhandeln i Stockholm att de måste öppna en butik i Göteborg också. Och där, i Sf-bokhandeln i Stockholm, var ju jag också. Jag och mina kolleger lät oss gärna övertalas. En butik blev det.
Johan var verksam i alla tre butikerna - på Vallgatan, Kungsportsplatsen och i dagens stora butik på Kungsgatan. Han stod i kassan, var inköpare och rekommenderade böcker till kunder i butik och på våra hemsidor. Jag läste alltid de författare som Johan tyckte var bra, helt enkelt därför att Johans litterära smak också var min. Det är lätt att se att Johan genom sitt arbete på många viktiga områden har bidragit till att butiken i Göteborg framgångsrikt har växt och utvecklat verksamheten. Jag ser tillbaka och tänker gärna på ett fint kort som finns sparat på Johan och Glenn som öppningsdagen för Sf-bokhandeln på Vallgatan en halv trappa ner ler stort mot kameran, stolta över vad de har åstadkommit.
De senaste åren började Johan skriva skönlitteratur. Jag uppmuntrade honom gärna, och med tanke på hans omfattande kunskap om science fiction och fantastik och stora beläsenhet i all litteratur oavsett genre eller tillhörighet var det ju ett alldeles självklart karriärval vid sidan om jobbet i SF-bokhandeln. Johan ägde språket, han hade berättarkonstens gåva och var inte rädd för att bryta med genrekonventioner när berättelsen krävde det.
Johan hamnade på Mix förlag, som specialiserade sig på digitala noveller och tyckte att hans säregna blandning av space opera och fransk noir-känsla var något aldrig förut skådat.
En redan mogen författarkarriär inleddes. Och avslutades. Jag har förstått att läkekonsten i dag har goda chanser att bota eller åtminstone skjuta upp många former av cancer. Men det finns vissa former som är jävligare än de andra. Johan hade en sådan, och därför sitter jag här i dag och skriver dessa rader. Men så här, Johan. En dag är måste jag också ge mig i väg ut i rymden på en resa mot okända mål. Gärna i en vacker raket, om det inte är för mycket begärt. Ska vi ses på Blue Note i Nouveau Versailles? När jag parkerat rymdskeppet och hunnit svida om? Jag bjuder på första drinken!
Maths Claesson
Jag vill rikta ett stort tack till Mix förlag och Titti och Jesper för att de gjort den här boken möjlig. Det finns ytterligare en novell av Johan att läsa (dock inte i Nouveau Versailles-universat) i antologin Andra Vägar: Tio nya utopier (Etc förlag, 2015).
