Rapport från GothCon

Jag har besökt GothCon – Sveriges äldsta spelkonvent. Med över 2000 besökare varje år är det en helg fylld av både härligt folk, brädspel, rollspel, figurspel och go stämning. Man hinner bara med en bråkdel av allt man vill uppleva och prova. Här sammanfattar jag mitt besök och vad jag faktiskt hann med att spela.

På GothCon delas speltidningen Fenix Awards ut med fokus på svenska rollspel. Det var alltför många kategorier och fantastiska tävlande för att nämna alla här, men några axplock kan vi göra: I år vann Eon V guld för Bästa rollspel, med Sagospelet Äventyr på silverplats. Andra produkter som fick prisregn över sig var kampanjboken Mina mardrömmars stad till Nordiska väsen (guld för Bästa rollspelsprodukt, Bästa supplement och Bästa omslag), Alien RPG Evolved Edition (guld för Bästa formgivning och Bästa rollspelsexport), Ereb Altor (guld för Bästa tredjepartsprodukt och Bästa speltillbehör) och Yggdrasil Burns (silver för bland annat Bästa rollspelsexport och Bästa formgivning).

Undertecknad hann med att spela några rollspelspass. Bland annat spelades ett äventyr till spelet Dekaeder, om agentjakt på utomjordiska fenomen på Gotland. Rolig miljö, och jag noterar att det återigen verkar vara populärt med utomjordingar som besöker jorden. Det blev också ett pass med KULT – helvetiskt och deppigt i en nedlagd bruksort, precis som det ska vara.

Spelkonvent är också ett bra tillfälle att prova de där brädspelen som man borde ha testat men inte haft möjlighet till tidigare. Favoriten i år var det prisbelönta Bomb Busters, ett samarbetsspel där du ska lista ut vilka sladdar ni ska klippa för att desarmera en bomb. Gruppen måste använda logik och uteslutningsförmåga för att förstå vilka värden de andra spelarna har på sladdarna framför sig. Varje runda måste du peka och gissa på en sladd, och för varje fel avancerar nedräkningen. Råkar ni komma åt den röda sladden är ni körda. Det var riktigt spännande och lagom klurigt.

En kollega har tidigare beskrivit kortspelet Faraway som ”mycket spel i en liten låda”, och efter att ha provat det kan jag bara hålla med, enkla regler men många möjliga strategier. Det finns många större spel som har mindre substans. Vi konstaterade att det var trevligt, lagom långt och hade artwork som stack ut.

Knitting Circle är något så ovanligt som ett brädspel om att sticka kläder. Det är lite mer avancerat än föregångaren Calico. Du måste skaffa garn i rätt färg och rätt maskor, välja mönster och försöka få ihop dina plagg på rätt sätt för att få poäng. Trevliga komponenter och ett mysigt tema var ett plus. Ett bra spel för dig som gillar att tävla men vill fokusera på din egen grej utan så mycket konflikt med övriga spelare.

That’s Not a Hat är det perfekta partyspelet när du är övertrött. Alla kort har en bild på en pryl. Man börjar med varsitt uppvänt kort framför sig, men måste sedan vända dem och skicka dem mellan varandra som presenter tillsammans med ett tydligt påstående om vad det är, som ”Här har du en fin gaffel!” Mottagaren kan säga tack och skicka iväg sitt gamla kort till en ny person, eller syna: ”Jag tror inte det där är en gaffel!” När kort blir synade byts de ut. Hur svårt är det egentligen att hålla reda på var några olika prylar ligger? Väldigt svårt, visade det sig! För extra hög svårighetsgrad kan det med fördel spelas klockan två på natten på ett spelkonvent. Det blev många skratt och dråpliga misslyckanden.

Vi ses nästa år igen!