Människohamn

Nu är den äntligen här John Ajvides Människohamn. Vilken fantastisk roman! Han har återigen lyckats med bedriften att skriva blodisande skräck med en sådan ömsint kärlek till oss människor att jag både blir skrämd och lycklig. Handlingen utspelas i Roslagen på den fiktiva ön Domarö, där havet inte enbart är små kluckande vågor som rullar mot strand. Havet tar människorna, havet skapar onda spöken, havet kräver sin tribut av alla på ön. En sorgesång över en nedbruten pappa som söker sin lilla dotter som har försvunnit på isen under en vinterutflykt. Ajvides förmåga att skildra ungdomens vansinne och ålderdomens skörhet är fjärran från alla klichéer. Jag har sällan läst en så vacker kärleksbeskrivning som den om huvudpersonen Anders farmor Anna-Greta och hennes älskade Simon. Jag vill inte avslöja handlingen för mycket, det ska man aldrig göra i skräckromaner, läs själv för det här är lysande helt enkelt. ”Fifteen minutes with you I wouldn't say NO”

Ann