The Thousand Thrones
Publicerad: Fredag, 25 april 2008, Skribent: Daniel
Äntligen! En ny, maffig kampanj till Warhammer Fantasy Roleplay. Kan den vara en värdig uppföljare till mer än 15 år gamla äventyrsserien The Enemy Within?
Ömsint omhuldade minnen av hur mycket bättre det var förr åsido, så finns det skäl att tro att vi här har något riktigt intressant. Det är inte odelat lätt att tränga igenom 256 sidor äventyrstext, men Thousand Thrones tänder trots det spelsuget. Till att börja med är kampanjboken något av det sista Green Ronin gjorde till WHFRP innan Black Industries avvecklades och Fantasy Flight Games kammade in licensen. Är man inte direkt bekant med vad de tidigare gjort till Warhammer-rollspelet, de flesta titlarna faktiskt riktigt välskrivna, kan Freeport-kampanjen till d20-systemet eller regelvarianten True20 kanske vara ett riktmärke för kvaliteten på deras verk. Huvudförfattaren Rob Schwalb har skrivit en hel del material till både Warhammer och Green Ronins övriga spel.
Redan omslaget slår an rätt ton. The Thousand Thrones handlar - utan att ge några spoilers - om ett slags barnkorståg där rätt specielle ynglingen Karl lyfts fram som en reinkarnerad Sigmar av pöbeln (och snart även den förvisade storteogonisten Esmer). Stora folkmassor flockas till honom och snart inleds en massvandring som i första hand tycks rikta sig mot Altdorf. Bokens omslag återger mycket riktigt en mässande, fanatisk hop på marsch mot okänt mål, med en liten bärstol i mitten där en grabb sitter och flinar som om det bara handlade om en skojig lek.
Äventyret börjar i fristaden Marienburg, där rollpersonerna blir ombedda att titta lite närmare på den nyligen avtågade pilgrimsfärdens ursprung. Detektivarbetet leder dem att inse att allt kanske inte riktigt står helt rätt till, varken med själva marschen eller pojken Karl. Allt eftersom de tränger djupare in i handlingen och fortsätter till senare äventyrskapitel förgrenas naturligtvis intrigerna och flera dolska aktörer från Imperiets osunda skuggsida beträder scenen.
Kampanjen kan lätt spelas som en serie fristående äventyr, utan korståget som sammankopplande händelse. En stor del av handlingen är fokuserad på att inhämta info och undersöka mysterier som avslöjar sig på vägen. Många egensinniga personligheter väntar under färden och man får en god inblick i Imperiets brokiga atmosfär, marmorerat av en riklig dos sjuk humor. Spelledaren har massor av material att jobba med och kommer troligen vilja ändra på en del detaljer - mest sannolikt de lite VÄL många fiender av en viss specifikt... obehaglig och mörk natur som dyker upp i handlingen (stundtals ganska sökt). Och slutet. Som är ett horribelt dungeon-röj eftersom företagskostymerna gav Schwalb rött kort på att leda upp korståget mot kaos ödeland upp i norr och mutera sönder allihop (inklusive rollerpsonerna).
Ändå är det här en tvåhundrafemtiosex sidor tung kloss av spelglädje. Ta en god titt på den.
Ömsint omhuldade minnen av hur mycket bättre det var förr åsido, så finns det skäl att tro att vi här har något riktigt intressant. Det är inte odelat lätt att tränga igenom 256 sidor äventyrstext, men Thousand Thrones tänder trots det spelsuget. Till att börja med är kampanjboken något av det sista Green Ronin gjorde till WHFRP innan Black Industries avvecklades och Fantasy Flight Games kammade in licensen. Är man inte direkt bekant med vad de tidigare gjort till Warhammer-rollspelet, de flesta titlarna faktiskt riktigt välskrivna, kan Freeport-kampanjen till d20-systemet eller regelvarianten True20 kanske vara ett riktmärke för kvaliteten på deras verk. Huvudförfattaren Rob Schwalb har skrivit en hel del material till både Warhammer och Green Ronins övriga spel.
Redan omslaget slår an rätt ton. The Thousand Thrones handlar - utan att ge några spoilers - om ett slags barnkorståg där rätt specielle ynglingen Karl lyfts fram som en reinkarnerad Sigmar av pöbeln (och snart även den förvisade storteogonisten Esmer). Stora folkmassor flockas till honom och snart inleds en massvandring som i första hand tycks rikta sig mot Altdorf. Bokens omslag återger mycket riktigt en mässande, fanatisk hop på marsch mot okänt mål, med en liten bärstol i mitten där en grabb sitter och flinar som om det bara handlade om en skojig lek.
Äventyret börjar i fristaden Marienburg, där rollpersonerna blir ombedda att titta lite närmare på den nyligen avtågade pilgrimsfärdens ursprung. Detektivarbetet leder dem att inse att allt kanske inte riktigt står helt rätt till, varken med själva marschen eller pojken Karl. Allt eftersom de tränger djupare in i handlingen och fortsätter till senare äventyrskapitel förgrenas naturligtvis intrigerna och flera dolska aktörer från Imperiets osunda skuggsida beträder scenen.
Kampanjen kan lätt spelas som en serie fristående äventyr, utan korståget som sammankopplande händelse. En stor del av handlingen är fokuserad på att inhämta info och undersöka mysterier som avslöjar sig på vägen. Många egensinniga personligheter väntar under färden och man får en god inblick i Imperiets brokiga atmosfär, marmorerat av en riklig dos sjuk humor. Spelledaren har massor av material att jobba med och kommer troligen vilja ändra på en del detaljer - mest sannolikt de lite VÄL många fiender av en viss specifikt... obehaglig och mörk natur som dyker upp i handlingen (stundtals ganska sökt). Och slutet. Som är ett horribelt dungeon-röj eftersom företagskostymerna gav Schwalb rött kort på att leda upp korståget mot kaos ödeland upp i norr och mutera sönder allihop (inklusive rollerpsonerna).
Ändå är det här en tvåhundrafemtiosex sidor tung kloss av spelglädje. Ta en god titt på den.