Det är få författare som kan beskriva den gråa vardagen så bra som John Ajvide Lindqvist och det är nästan ingen som bemästrar den smygande skräcken i den grå vardagen på det sätt han gör.
I ”Vänligheten” får vi följa sex personer i 30-årsåldern i Norrtälje. De är alla individer som av olika anledningar och på olika sätt försöker få grepp om sitt liv. Vad var det egentligen de ville och borde göra? Hur hamnade de där de är? Var de där sakerna de tyckte var viktiga verkligen så viktigt? De är alla på sitt sätt rätt ensamma och vilsna när deras liv flätas samman.
En dag står det en gul container i Norrtälje hamn. Ingen vet var den kommer ifrån och inledningsvis verkar ingen ens riktigt ha koll på vem som äger marken den står på. Tillsammans med Pokemon Go (ja, faktiskt, app-spelet) blir det inledningen till att olika grupperingarna av vänner en smula oväntat börjar umgås. Containern påverkar inte bara dem utan hela staden på ett krypande obehagligt sätt. De underliggande fientliga strömningar som finns i den lilla staden utkristalliseras och tydliggör gränsdragningar som tidigare varit möjligt att bortse från – allt för att den grundläggande mänskligheten, vänligheten, så sakteliga vittrar bort.
”Vänligheten” är en omfattande roman (över 700 sidor), den sträcker sig över flera decennier trots att själva handlingen utspelar under hösten 2018 och den tar upp stora samhällsfrågor från den lilla människans perspektiv.
Det är galet snyggt gjort både tekniskt och språkligt, för trots tidshoppen, tillbakablickarna och olika referenser fram och tillbaka är det aldrig svårt att hänga med. Det flyter på i ett sakligt och vackert språk som är stabilt genom hela boken.
För även om den gula containern är betydande för historien som berättas är det de sex personerna som är den röda tråden och drivkraften. Som vanligt är det komplexa karaktärer John Ajvide Lindqvist har skapat, det är trots allt alltid hans paradgren att skapa människor som känns oerhört vanliga, med brister och styrkor, men samtidigt intressanta. De beskrivs utifrån deras egen bild av sig själv, men också hur andra ser på dem, och det ger en komplett bild av varje person och dennes liv på ett briljant och levande sätt.
”Vänligheten” blir en hyllning till den vanliga människan, de som jobbar på utan att egentligen märkas, men som en gång hade storstilade planer med sitt liv och nu desperat letar efter ett sammanhang, ett nytt mål, eller bara en liten ljuspunkt för att lysa upp den bedövande tråkiga vardagen. Och den handlar om kärlek och behovet av att bli sedd av andra människor.
Boken må vara 700 sidor lång, men den känns kort. Det är få (om några) hysteriska actionscener, inga direkta cliffhangers, ingen chockerande skräck, men det går inte att lägga ner boken.
”Vänligheten” var första gången på länge jag helt försvann in i en bok, plöjde igenom den tills den var slut, och den ger hopp om att 2021 ska bli ett bra bokår. Om inte annat var den en mycket välkommen start.
