The Year of Our War

Publicerad: Söndag, 1 maj 2005, Skribent: Johan Frick
Landet kallas Fourlands och har legat i krig med insekterna så länge någon kan minnas. De tycks dyka upp ur ingenstans, dödar eller fördriver befolkningen och börjar uppföra sina insektsstäder, mardrömslandskap av förstenat grått papper.
Mänsklighetens hopp står till Cirkeln, en gudalik skara som gjorts odödliga av kejsaren i kraft av sina talanger. För att bli medlem i Cirkeln måste man vara bäst i världen på något, och det står envar fritt att utmana en medlem om man tror sig kunna göra bättre själv. Det finns en Löpare, en Bågskytt, en Slagskämpe och så vidare. Vår huvudperson Jant är Budbäraren, en bevingad man med uppgift att flyga med bud mellan kejsaren och de olika fältherrarna. Han är en föga hjältemodig figur som fiskades upp ur huvudstadens slumkvarter för ett par hundra år sedan. Därifrån har han kvar både bakgatsattityden och, dessvärre, ett tungt drogberoende. Drogen ifråga kallas scolopendium, en stark hallucinogen som tycks föra användaren till en drömvärld där en sorts bisarr Alice i Underlandet-logik härskar.

I romanens inledning beger sig Jant till fronten, där han får bevittna ett desperat självmordsanfall in i insekternas territorium av den blott alltför tappre konung Dunlin Rachiswater, som blir dödligt sårad. Jant beslutar att göra slut på Dunlins plågor med en överdos scolopendium, och under sin nästa tripp möter han en Dunlin som verkar ganska förvånad över att inte vara död, men snart ser till att göra sig nyttig. Insekterna har nämligen börjat plåga även denna värld, som kanske har en närmare förbindelse med Jants egen än han riktigt velat tro.

Tillbaka i Fourlands efterträds konung Dunlin av sin bror Staniel, en försiktig ung man som hellre gömmer sig bakom tjocka slottsmurar än tar till vapen. Nu utbryter politisk kris och många invecklade intriger bland de odödliga samtidigt som insekterna inleder en massiv anfallsvåg. Fourlands står på randen till kaos och desperationen är nära. Den ende som både har överblick och känner ansvar för rikets väl och ve är Jant, som dessvärre inte alltid är helt tillräknelig.

Jant är en sammansatt och fascinerande huvudperson, ärrad av ett brutalt förflutet och inte heltigenom sympatisk, även om han har stark integritet och är omutligt lojal. Vid hans sida skissar Swainston med snabba drag upp den ena minnesvärda bifiguren efter den andra; trots stort persongalleri är det aldrig svårt att hålla reda på vem som är vem.

The Year of Our War var en av 2004 års mest uppmärksammade debutromaner i sf- och fantasykretsar, med all rätt. Steph Swainston skriver en skitig och bångstyrig fantasy som ekar av både Roger Zelazny och M. John Harrisons Viriconium-svit men känns fullständigt originell. Hennes sekundärvärld liknar ingen annan - enligt uppgift har hon ägnat sig åt att bygga upp den sedan barndomen och har många tusen år av dess historia utarbetad i detalj. När hon använder den som bakgrund för sin första roman går hon in i historien vid en viss punkt och berätta vad som händer där rätt upp och ned, utan återblickar eller förklaringar. Vi får veta mer om denna värld i nyss utkomna uppföljaren No Present Like Time, men man ska börja med The Year of Our War, vilket låter sig göra utan stor investering nu när den har kommit i pocket. Det kan varmt rekommenderas.


Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev