I en värld som kan vara vår värld långt in i framtiden (T-fordarna är minst 700 år gamla) definieras människor av de färger de kan se. De som kan se lila har högst status och är nästan oantastliga; de gula har blivit ordningsvakter och paragrafryttare; de gröna är ganska självbelåtna eftersom de "har" nästan hela naturen, och så vidare. De röda, som vår hjälte Eddie Russett, har lägst status av de Kromatiska, men allra längst ner är de grå: de som inte kan se några färger. Det är de grå som utför allt manuellt, farligt, tråkigt och slitsamt arbete.
Konstgjorda färger kan dock ses av alla. De framställs genom att förädla artefakter man hittar från den förra civilisationen, den som fanns före Någontinget Som Hände för 500 år sedan. Dessa färger kan användas som medicin (och som droger), så stor effekt har färgupplevelsen på människan.
Det samhälle som byggts upp runt den Kromatiska Hierarkin är självklart annorlunda från vårt. Först tycks skillnaderna ganska absurda och lite smålustiga - med sparkar mot brittiskt postväsende och tågtrafik bland annat... Men snart framgår att vi befinner oss i en sorts despotisk utopi. Allt fortsätter att vara fredligt och lugnt och trevligt om alla bara följer Reglerna till punkt och pricka.
Och Reglerna styr allt: hur man ska klä sig, vem man får gifta sig med, hur man får svära, hur många hobbies man ska ha, att man ska delta i de gemensamma luncherna osv, och inte minst att allt man gör ska vara för Kollektivets Bästa. Kunskap och teknologi har successivt avskaffats och förbjudits: det som inte besvaras i Reglerna finns inte. Det är som en blandning av 1984 och Pleasantville, fast i småstads-England...
Så som sker i den här sortens historier börjar vår hjälte ifrågasätta status quo. Eddie träffar den grå flickan Jane, som sedan länge insett att något är fel. Men de har inte bara samhället emot sig utan även sig själva: till exempel har det ändrade färgseendet fördärvat mörkerseendet, så när lamporna släcks på kvällen (enligt Reglerna) innebär nattmörkret ett väldigt effektivt utegångsförbud. Och de vet att de är okunniga, men de vet nästan inget om den kunskap som försvunnit: de vet inte hur världen annars skulle kunna vara. Men trots det börjar de söka efter Sanningen.
Shades of Grey är lite mer seriös än Ffordes tidigare böcker, de litterärt galna och väldigt roliga Thursday Next- och Nursery Crime-serierna, men den absurda fantasin och tankeexperimenten finns här också. (Tillsammans med några litterära referenser: en grå heter Dorian till exempel, och huvudstaden heter The Emerald City i en ganska logisk koppling...) Och det blir fler böcker även här: bok två ska heta Painting by Numbers - vilket man redan nu kan roa sig med på Shades of Greys bokomslag!
Författarens hemsida: http://www.jasperfforde.com/index2.html
