Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren in genom källargolvet till sina utvalda offer. Offret släpas ner i underjorden och försvinner lika spårlöst som mördaren. Vi får parallellt följa kriminalinspektör Cecilia Wrede, som utreder fallet med Grävlingen och förläggaren Annika Granlund. Förlaget där Annika arbetar hänger på en skör tråd. Deras bästsäljande deckarförfattare försvann spårlöst för sex år sedan, och deras nuvarande bästa författare har drabbats av skrivkramp.
Plötsligt en morgon hittar Annika ett manus, skrivet på skrivmaskin, liggande i en liten hög av grus utanför dörren till förlaget.
Boken heter Jag är grävlingen, och bär den omisskänneliga stilen från den sedan länge försvunna deckarförfattaren. Nu står förlaget inför ett dilemma. Skall man verkligen ge ut ett anonymt manus? Till vem skall man skicka honoraret? Tänk om det verkligen är den försvunne författaren som skrivit, hur gör man då?
Cecilia som lett utredningen om mördaren under flera år utan att komma närmare en lösning, eller ens en misstänkt gärningsman, sätts nu under press när man vill utreda hennes utredning. Nu står hon inför en dubbel press att utreda fallet innan hon tas ifrån det.
Fredrik Winter har skrivit en debutroman med en sakta krypande skräckkänsla. Det börjar som en deckare med lite skandi noir-känsla, men efter hand blir skräckelementen mer påtagliga och boken blir svår att lägga ifrån sig. En riktigt trevlig debut från Fredrik P Winter, som får mig att se fram emot vad han skriver härnäst. Jag som bor i Göteborg tycker dessutom att det är roligt att läsa miljöbeskrivningarna, och man märker på den myckna förekomsten av horisontellt regn, att han själv bor här.
