Drömmar om den älskade döda

Månen är uppe! O, likbleka döda värld! Om du bara kunde känna att även du villigt skulle upphöra din förruttnade bana genom Oändlighetens natt och följa mig in i den mörkare Oändlighet där till och med drömmar är döda!
(Ur "Den odödlige")
"Jag är medveten om att de bara är bagateller", skrev Lafcadio Hearn (1850-1904) i ett brev till en god vän, och syftade på de säregna, ofta mycket korta, texter som han till och från publicerade i Daily Item, den tidning som först anställde honom i New Orleans, där han skulle tillbringamer än tio år. Men de var och är allt annat än bagateller; de är vidunderligt vackra betraktelser klädda i en oförliknelig prosa, som änidag drabbar läsaren med oförminskad styrka.
"Emellertid tror jag", fortsätter han i sitt brev, "att föreställningen om det fantastiska är konstnärlig. Dessa korta noveller eller skisser är mina intryck av New Orleans' sällsamma liv. De är drömmar om en tropisk stad. En röd tråd löper genom dem alla - tanken på Kärleken och Döden."
I Drömmar om den älskade döda återfinns ett rikt urval prosapoetiska betraktelser om livet, döden, kärleken, drömmen och det kusliga och övernaturliga. Utgåvan är rikligt illustrerad av Jonas Wessel, och för det initierade efterordet om Lafcadio Hearn står Torbjörn Elensky.