The Hydrogen Sonata

I de senaste Culture-romanerna har Iain Banks intresserat sig allt mer för de "sublimerade", icke-fysiska, kulturerna. Här handlar det om en civilisation som tänker lämna den fysiska verkligheten.
Gzilts civilisation är snart ett minne blott. För 10000 år sedan var gzilt med och sådde fröet till vad som blev den galaxomspännande Kulturen. I sista stund bestämde de sig för att inte begära medlemskap i Kulturen, utan fortsätta som självständig civilisation. Nu har de gemensamt fattat beslutet att låta sig "sublimeras", det vill säga lämna den fysiska tillvaron och övergå i en oändligt mycket mer komplex och mångdimensionell existens.
Men mystiska saker sker under förberedelserna inför sublimeringen. Ett gziltskepp förintar ett diplomatiskt sändebud, till synes för att hindra en mycket gammal hemlighet från att avslöjas. Gziltmusikern Vyr Cossont, som tänkt ägna tiden fram till sublimeringen åt att lära sig spela den klassiska Vätesonaten på elvasträngat instrument för fyra händer, kontaktas av militären. De tror att hon sitter på vital information rörande diplomatskeppets öde. Vyr har nämligen träffat galaxens äldsta man, den enda nu levande varelse som var med och grundade Kulturen. Mycket tyder på att han vet något om den farliga hemligheten.
Samtidigt börjar Kulturens AI-medvetanden intressera sig för händelserna i gzilts del av galaxen. De medlar i kontakten med "skrotsamlarcivilisationer" som vill ta hand om gzilts fysiska kvarlåtenskap efter sublimeringen. Det förstörda diplomatskeppet, som följs av ytterligare våldshandlingar, får dem att lägga sig i händelseutvecklingen. Vilket ger Banks tillfälle att lägga in skojiga replikskiften mellan egensinniga skepp och scener med superhjältetuffa skeppsavatarer och knivmissiler. Det blir lite action, mycket mysterium och gott om fantasifulla scener från udda platser i galaxen.
The Hydrogen Sonata är en mycket bra Culture-roman, effektivt berättad och lite kortare än Matter och Surface Detail.