Det nergångna hotellet vid stranden ruvar på sina hemligheter. Någonting bor i väggarna. Något gammalt. Vem, eller vad, är egentligen husets ägarinna, Ylva Duse? I blodet finns det fruktansvärda svaret. I blodet finns också en gemenskap som Vera har sökt efter hela sitt liv. Ansiktet grånade. Töjdes. Verkade falla samman inifrån och sedan (knäpp, knäpp, knäpp, lät det) förlängdes kindbenen. Ylvas öppna mun blev till en sårig köttmassa när långa tänder trängde fram. Blev till käftar istället för en mun. Käftar som blottade våta, långa och skarpa rovdjurständer. I dubbla rader. Blod droppade från dem och landade framför Vera. Det långa, grå håret tjocknade och smälte ihop med huvudet. Blev till kort och stubbig päls. Svarta tussar stod ut från axlarna, växte i en sträng nerför mormoderns rygg, och där hennes rynkiga gamla rumpa hade varit vajade nu en lång och yvig svans. "Skamlöst rysligt och fasansfullt underhållande. Caroline L Jensen ogenerade skräck får oss andra på fall" Andreas Roman