Harry, paranormal detektiv och magiker par excellence, har aldrig sett något liknande. Andevärlden har fått fnatt. Hela Chicago hemsöks av plågade, våldsamma och potentiellt dödliga spöken och andar. Någon, eller något, har rört om ordentligt i grytan på andra sidan och jagat ut de osaliga själarna på stadens gator. Men varför? Och varför kan så många av hemsökelsens offer på ett eller annat sätt knytas till Harry?

Bok tre i serien om magikern Harry Dresden. En självömkande magiker som alltid tror sig vara den enda som kan göra något och förlitar sig aldrig på nån annan. Därmed får han också ta mycket stryk, misstänksamhet från sådana som skulle kunna vara hans vänner eller allierade om han inte betedde sig som en trotsig femåring.
Men vad gör det, han kommer ju alltid klara sig i alla fall oavsett vilka fantastiska monster han har emot sig där oddset att han klarar sig är 1 på miljonen så nog gör han det genom den där sista lilla kraftansträngningen han hade "gömt" undan och så får ondingarna bita i gräset. Jag menar... att ge sig på att slåss mot mot 30-40 vampyrer samtidigt på deras hemmaplan? SURE det är väl ingen match för en magiker som knappt har några krafter kvar. (Detta gäller för övrigt mot alla övernaturliga och övermäktiga figurer han stöter på genom serien.)

Min poäng här är inte att skrämma bort nån från att läsa serien, bara höja ett varnande finger för att det är lite för fantastiskt hela tiden och tycker man inte det är helt ok och fullt naturligt så kan man nog tappa sugen att läsa mer, vilket jag börjar göra.

Storyn ÄR spännande och har stor potential (som filmmanus ännu mer antagligen) men författarens osvikliga mani på att stapla upp svårigheter och fiender på hög tills normala människor skulle ha gett upp och lagt sig ner och dött, där lyckas Dresden klara sig ur knipan i bästa matinéstil IGEN! Lite banalt i längden anser jag.

Hygglig underhållning när du inte har något bättre att läsa men förvänta dig inget mästerverk.

recenserad av Ebhen 16/3 2012