Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Tsutomu Nihei
Publicerad: Fredag, 23 mars 2007, Skribent: Johan Nordström
Tustomo Nihei, född 1971, var från tidig ålder intresserad av arkitektur och utbildade sig till arkitekt. Efter utbildningen arbetade han en kortare period hos en amerikansk New York baserad byggnadsfirma. Nihei återvända dock snart till Japan, med avsikten att arbeta som mangaka. Han började arbeta för Kodansha magazine, känd för sina actionserier riktade till en mognare publik, och blev lärling/personlig assistent till Tsutomu Takahashi (Blue Heaven, Alive, Sky High, med flera).
Nihei skrev under denna period sin, i väst opublicerade, debutmanga Jirashin, och följde sedan upp den med en science fiction-historia kallad BLAME; en tidig prototyp för vad som senare skulle komma att bli Blame!. Efter att ha avslutat BLAME kände han dock att han ville fortsätta att utforska dess värld, men ambitiösare och från en annan synvinkel, vilket resulterade i Noise.
Noise, en techno-thriller med drag av cyberpunk, karaktäriserades av sketchiga och fragmentariska actionsekvenser och en tung apokalyptisk stämning. Vilket kombinerades med hans originella och ofta obehagliga futuristiska karaktärs- och miljödesign. Handlingen ägde rum i samma universum som hans efterkommande projekt Blame!, och skänkte visst ljus över hur the Megastructure uppkom samt silikonlivsformernas ursprung.
I och med Noise uppmärksammades Nihei allt mer hos de japanska science fiction-läsarna. Hans popularitet och status som en av japans främsta mangaka inom apokalyptisk science fiction och cyberpunk kom att cementeras med hans nästföljande projekt; Blame!.
Blame! sträcker sig över tio volymer och är historian om Killy, en ensam man med ett otroligt kraftfullt vapen, och hans vandringar genom ett enormt teknologiskt ödelandskap känt som the Megastructure. Han söker efter Net Terminal Genes vilka lär kunna ge människor tillträde till the Netsphere och måhända även kan sätta stopp för the Megastructures fortsatta expansion samt the Safeguards utrotning av de sista spillrorna av mänskligheten.
Blame! består till stor del av extremt detaljrika och stämningsskapande vyer av den evigt förändrande och utvecklande Megastructure, i vilken Killy vandrar. I skarp kontrast till dessa står de oerhört våldsamma actionscener som fullkomligt exploderar ut över sidorna. Föga erbjuds läsaren i form av förklaring; dialogen är sparsmakad och läsaren får oftast själv försöka pussla ihop handlingen. Niheis värld är höljd i mystik.
Niheis intresse för arkitektur och bakgrund som arkitekt har lämnat ett tydligt avryck i Blame! och Niheis andra titlar. Strukturerna i bland annat Blame! verkar inte känna några gränser, varken fysiskt eller arkitektoniskt; och ofta påminner de om någon slags degenererad modern industridesign som korrumperats med E. C. Escher och H. R. Giger-influenser.
Niheis tecknarstil är även influerad av hans mentor Tsutomu Takahashis teckningsstil, särskilt beträffande stilen på hans karaktärsdesign. Niheis stil präglas, precis som Takahashis, av ett oputsat, nästan smutsigt, skissliknande utseende, dock utan att någonsin förlora den oerhörda detaljrikedom som har kommit att bli en av Niheis kännetecken.
Efter Blame! gjorde Nihei en humoristisk spin-off manga, Blame! Academy, som sedan följdes upp med mangan Zebnoid, en kortare historia i vilken ett krig förs mellan människor och insekter. Nihei har även arbetat inom amerikanska serier; 2003 gjorde han Snikt!, Wolverine-miniserie, åt Marvel och nu senast samarbetade han återigen med Marvel och skapade en av historierna till Halo-seriealbumet.
Hans manga har fortsatt knyta an till Blame!-världen och av hans två senaste manga, Biomega och Net Sphere Engineer, är den sistnämnda en officiell fortsättning på Blame!, dock förlagd till en tid långt efter Blame!-sviten.
Genom verk såsom Blame!, Noise, och Biosphere och Net Sphere Engineer har Nihei kommit att föra samman element från cyberpunk och apokalyptiska efterkatastrofen-science fiction, och skapa något nytt och fräscht för en ny generation av manga-läsare. Nihei är en mangaka väl värd att hålla under uppsikt.
Nihei skrev under denna period sin, i väst opublicerade, debutmanga Jirashin, och följde sedan upp den med en science fiction-historia kallad BLAME; en tidig prototyp för vad som senare skulle komma att bli Blame!. Efter att ha avslutat BLAME kände han dock att han ville fortsätta att utforska dess värld, men ambitiösare och från en annan synvinkel, vilket resulterade i Noise.
Noise, en techno-thriller med drag av cyberpunk, karaktäriserades av sketchiga och fragmentariska actionsekvenser och en tung apokalyptisk stämning. Vilket kombinerades med hans originella och ofta obehagliga futuristiska karaktärs- och miljödesign. Handlingen ägde rum i samma universum som hans efterkommande projekt Blame!, och skänkte visst ljus över hur the Megastructure uppkom samt silikonlivsformernas ursprung.
I och med Noise uppmärksammades Nihei allt mer hos de japanska science fiction-läsarna. Hans popularitet och status som en av japans främsta mangaka inom apokalyptisk science fiction och cyberpunk kom att cementeras med hans nästföljande projekt; Blame!.
Blame! sträcker sig över tio volymer och är historian om Killy, en ensam man med ett otroligt kraftfullt vapen, och hans vandringar genom ett enormt teknologiskt ödelandskap känt som the Megastructure. Han söker efter Net Terminal Genes vilka lär kunna ge människor tillträde till the Netsphere och måhända även kan sätta stopp för the Megastructures fortsatta expansion samt the Safeguards utrotning av de sista spillrorna av mänskligheten.
Blame! består till stor del av extremt detaljrika och stämningsskapande vyer av den evigt förändrande och utvecklande Megastructure, i vilken Killy vandrar. I skarp kontrast till dessa står de oerhört våldsamma actionscener som fullkomligt exploderar ut över sidorna. Föga erbjuds läsaren i form av förklaring; dialogen är sparsmakad och läsaren får oftast själv försöka pussla ihop handlingen. Niheis värld är höljd i mystik.
Niheis intresse för arkitektur och bakgrund som arkitekt har lämnat ett tydligt avryck i Blame! och Niheis andra titlar. Strukturerna i bland annat Blame! verkar inte känna några gränser, varken fysiskt eller arkitektoniskt; och ofta påminner de om någon slags degenererad modern industridesign som korrumperats med E. C. Escher och H. R. Giger-influenser.
Niheis tecknarstil är även influerad av hans mentor Tsutomu Takahashis teckningsstil, särskilt beträffande stilen på hans karaktärsdesign. Niheis stil präglas, precis som Takahashis, av ett oputsat, nästan smutsigt, skissliknande utseende, dock utan att någonsin förlora den oerhörda detaljrikedom som har kommit att bli en av Niheis kännetecken.
Efter Blame! gjorde Nihei en humoristisk spin-off manga, Blame! Academy, som sedan följdes upp med mangan Zebnoid, en kortare historia i vilken ett krig förs mellan människor och insekter. Nihei har även arbetat inom amerikanska serier; 2003 gjorde han Snikt!, Wolverine-miniserie, åt Marvel och nu senast samarbetade han återigen med Marvel och skapade en av historierna till Halo-seriealbumet.
Hans manga har fortsatt knyta an till Blame!-världen och av hans två senaste manga, Biomega och Net Sphere Engineer, är den sistnämnda en officiell fortsättning på Blame!, dock förlagd till en tid långt efter Blame!-sviten.
Genom verk såsom Blame!, Noise, och Biosphere och Net Sphere Engineer har Nihei kommit att föra samman element från cyberpunk och apokalyptiska efterkatastrofen-science fiction, och skapa något nytt och fräscht för en ny generation av manga-läsare. Nihei är en mangaka väl värd att hålla under uppsikt.