Sedan 1987 och fram till 2012 ritade Iain M Banks om kartan för vad space opera kan vara. Med en hälsosam dos inspiration från Larry Niven, Ursula LeGuin och M John Harrison byggde han under över trettio år upp ett helt universum med samhällen och politiska system som testar gränserna för våra föreställningar om hur universum kan byggas upp. I en snygg ny upplaga där ryggarna tillsammans blir till en sammanhållen bild att pryda bokhyllan med. [...] Läs mer
Fortune's Pawn
Publicerad: Lördag, 1 mars 2014, Skribent: Gunilla Jonsson
Agenthistorier är en trevlig gren av science fiction-trädet. Många av böckerna jag har tyckt bäst om på sistone har drag av agentroman, som Michael Flynns Spiral Arms-böcker, Chris Moriartys Spin-romaner och Ann Leckies Ancillary Justice.
Nu vill jag foga Rachel Bachs böcker om legosoldaten Devi Morris till högen av sympatiska agentromaner. På omslagen ser det ut som militär-sf, och läser man bara första kapitlet kan man tro att det här är en rak actionhistoria om hårdingar i stora exoskelett. Men precis som med Ancillary Justice ska man läsa några kapitel till, och bli glatt överraskad.
Fortune's Pawn börjar med att rymdsoldaten Devi Morris är på jakt efter ett nytt jobb. Hon är en paradoxier, bördig från ett interstellärt rike med starka militära traditioner. Efter en snabb karriär inom en specialstyrka har hon nått så långt hon kan som befäl i stridande förband. Nu vill hon göra något som kan ge henne en inträdesbiljett till de mest avancerade elitförbanden. En god vän ger henne tipset att söka jobb hos en kapten Caldwell. Han är till det yttre en handelsskeppare, men vännen antyder att det inte är hela sanningen. Caldwells säkerhetspersonal har kort livslängd, men de som överlever går vidare till nationella elitstyrkor med lysande vitsord.
Sagt och gjort. Morris söker tjänsten ombord på rymdskorven ’The Glorious Fool’. Tillsammans med en annan paradoxisk legoknekt ska hon sköta säkerheten ombord. Ganska omedelbart inser hon att ’handelsskeppet’ är bas för någon slags hemlig operation. Förutom kapten Caldwell och hans hårdföra svägerska består besättningen av en pilot från en fågelliknande art, en doktor som tillhör en art av människoätande, slavjägande ödlevarelser, en navigatör med hippie-vibbar som har kontakt med ’plasmex’ (tänk Kraften blandat med 1800-talets idéer om rymdens eter) och en kock som får Steven Segal i ’Under Siege’ att framstå som en ärkemes. Dessutom finns Caldwells märkliga, nästan stumma dotter ombord. Ett riktigt menagerie, med andra ord.
Det dröjer en bra stund innan vi inser vad för slags mörka hemligheter Morris har råkat trassla in sig i. På vägen lyckas hon få ihop det med den stenhårda kocken och bli uppskuren, biten, skjuten och allmänt mosad på åtskilliga underhållande sätt. Ganska snart inser man som läsare att det här inte är en bokserie där huvudpersonen börjar som enkel matros för att sluta som konteramiral. Nej, Morris tar en väldig massa stryk och tvingas motvilligt inse att alla hennes ambitioner grundligen grusats av händelserna ombord på den olycksaliga ’Glorious Fool’. Det känns mer som ’Die Hard’ än Honor Harrington, om man säger så.
Jag ska inte säga något mer om handlingen. Skojiga överraskningar är själva poängen med Bachs böcker. Vad jag kan säga är att böckerna sitter tätt ihop. De två som hittills har utkommit och ’Heaven’s Queen’ utgör i det närmaste en enda roman delad i tre.