Karta med vita fläckar

Vi befinner oss i gränslandet där samtid övergår i framtid i en tid präglad av ekonomisk svikt och ekologisk kollaps. En konstnär har i den isländska vildmarken hittat ett block is som innehåller något oväntat, och på den lilla isländska polisstationen i Húsavik växer högen av anmälningar om människor som försvunnit spårlöst – det är här berättelsen tar sin början. Snart vidgas perspektivet i ett växelspel av röster, förenade av den molande känslan av att stå vid tidens rand. I centrum finns nio forskare. De befinner sig alla i ett skede av sorg över sin egen dödlighet och arbetar för att med teknikens hjälp upphäva människans biologiska gränser. Kring dem kretsar två excentriska entreprenörer som i det närmaste koloniserat Islands medicinska marknad, och längre in i kulissen finns ett hemlighetsfullt religiöst samfund vars syften snart också korsar polisens sökande. Genom detta löper berättelsens mest udda gestalt: Sycorax, ett artificiellt väsen som återberättar dramat. Med Sycorax blick betraktar vi civilisationens långsamma bana mot undergången, och dess fruktlösa försök att undkomma den. Och på en ö utanför Islands kust – påfallande lik den i Shakespeares sista pjäs Stormen – kristalliseras slutligen romanens framtidsvision, bland annat i frågan: Hur kan vi leva vidare på en planet vi redan förändrat