[Samlingsvolym med tidigare utgivna del 1 och 2, och helt nya del 3: Den store Guden Slump]
[Serafers drömmar:]
Efter att nedkämpat en hel stad återvänder serafernas ledare, general Kwanzo, med sitt byte: ett grönskimrande provrör med mystiskt innehåll som han överlämnar till Dômwelds härskare och sin överbefälhavare, kung Thomasion. Uppdraget är slutfört och generalen drar sig tillbaka för att slicka sina sår, tillsammans med sin älskarinna, översteprästinnan Ghealbinë.
General Kwanzo har börjat tvivla: vad är det för sorts order de lyder? Hur många liv behöver släckas för att kung Thomasion ska få fatt i det han söker? Seraferna utgör Dômwelds slagkraftigaste vapen i såväl anfall som försvar: en bevingad elittrupp om hundra man, i det närmaste osårbara och ännu obesegrade i strid. Kwanzo behöver rådfråga sin vän och mentor doktor Cardano men ingen vet var denne befinner sig; han tycks vara spårlöst försvunnen. Tillsammans med sin handgångne man, kapten Ambrogael, och den skarpsinniga bibliotekarien Nymwë försöker Kwanzo reda ut vad som hänt doktor Cardano och samtidigt utröna vad det är kung Thomasion egentligen har i kikaren. Men väggarna har öron, Thomasion har spioner överallt och det viskas om att erövra förmågan att förutspå framtiden. Jakten har bara börjat.
[Den trettonde funktionen:]
Det stora riket Dômweld ligger öde. De Nya seraferna går under den närmast gudomlige härföraren Ambrogael från seger till seger. Mänskligheten tycks vara dömd. Men bland ruinerna av den gamla världen finns en motståndsstyrka, ledd av Nymwë, en gång palatsets bibliotekarie, nu härdad krigare.
Trots framgångarna är seraferna ännu inte de perfekta väsen Ambrogael hoppats. Han blir besatt av att finna den trettonde funktionen, som kan göra honom och andra serafer fullkomliga, och av att betvinga Världsmaskinen, ödets stora mekanik.
Hans gamle vän general Kwanzo har desillusionerad dragit sig undan världen. Men när Zhàliu, tidigare agent vid säkerhetspolisen, övertygar honom om att de kan ställa allt till rätta igen om de hittar funktionen, tar han åter upp kampen vid hennes sida. Tillsammans måste de konfrontera sin moraliska skuld och de dödas blodlösa skuggor - och möta forna vänner som fiender.
[Den store guden Slump:]
Nu stundar slutstriden mot Ambrogael, där han härskar från den avgrund där huvudstaden Ilion en gång stod. Han och Hans serafer står redo att segra, döma världen och bära den in i den nya eonen. Men samtidigt sprider sig ett dunklare och mer metafysiskt hot: i skuggorna tycks tiden falla samman; astrologerna anar hur jorden börjar snurra baklänges, hur hela världens tidslinje håller på att kollapsa. Världen är inte bara på väg mot en stor, avslutande kamp mellan människor och serafer, utan mot själva rumtidens invertering och sönderfall. Och i gångar under marken börjar de döda vandra.
