The Ocean at the End of the Lane

Neil Gaimans nya vuxenroman är en vemodig, vacker och nagelbitande kuslig berättelse om monster. När vår berättare var sju år gammal hade hans familj en inneboende som tog livet av sig, och samma kväll träffade han Lettie Hempstock för första gången. Lettie säger att ankdammen bakom Hempstocks gård är en ocean, och hon säger att hon vet varför konstiga saker börjar hända efter hyresgästens död. Han väckte någonting, släppte in någonting, som behöver sövas och bindas igen. Men det vill inte bindas. Det vill ha mer av vår värld. Och det tar sig in i vår berättares hem. Han är bara sju år, och han är rädd. Men han är den enda i familjen som vet vad som händer, och de vuxna lyssnar inte på honom. Utom familjen Hempstock. Lettie är bara elva år, men kanske har hon varit elva år väldigt länge; och mamma Hempstock vet saker och mormor Hempstock minns när månen blev till. Men det kommer inte att bli lätt. Det kommer inte att bli lätt alls. The Ocean at the End of the Lane är Neil Gaimans oväntade roman: han trodde att det skulle bli en novell, men den bara fortsatte, och blev en (kort) roman. Läsupplevelsen är som många av novellerna, eller annars The Graveyard Book eller Coraline, men även om huvudpersonen i större delen av berättelsen är ett barn så är det på många sätt Gaimans mest vuxna roman hittills.