The Peripheral

Streamingtjänsterna lånar vilt ur våra bokhyllor just nu, mest fantasy, men en del sf-titlar får också äran att bli tv-serier. Med växlande resultat, förstås. Alla berättelser låter sig inte broderas ut, förenklas eller göras visuellt lockande.

Jag hade, utifrån tidigare försök att filmatisera William Gibsons cyberpunk och zeitgeist-sf, lågt ställda förväntningar på tv-serien baserad på hans bok The Peripheral. Men det här är riktigt bra sf! Det som behöver förenklas har förenklats. En hel del action har lagts till. Huvudpersonen är filmstjärnesnygg. Men annars har bokens stämning och anda fångats på ett mycket bra sätt.

Det hela tar sin början i Appalacherna, det ständiga bakvattnet i amerikansk film och prosa. För Gibson var det en slags hemkomst att skriva om gruvorterna och hålorna i bergen. Han växte upp i Wytheville, en liten stad i Appalacherna. Beskrivningen av det lilla countyt där krigsveteranen Burton och hans syster Flynne hankar sig fram på småjobb är välgjord och konkret. Droghandel är traktens stora industri, och det gäller att veta när man ska stänga öronen för att inte dras in i tung brottslighet. I tv-serien är knarkhandeln fint skildrad genom den lokala gangsterbossen Corbell Pickett. Flynne och Burton för en ojämn kamp för att få fram pengar till sin mammas mediciner.

Burton och Flynne drar in pengar på professionellt datorspelande. Senast har Burton lejts för att spela ett märkligt spel i en diffus miljö. Flynne, som ofta spelar i hans ställe, tar hans pass i spelet och dras in i en mystisk agenthistoria i något hon antar är London, men ett väldigt märkligt London.

Det dröjer inte länge förrän både Flynne och Burton inser att spelet öppnat dörrar till något som är både livsfarligt och potentiellt väldigt lönande.

I The Peripheral handskas Gibson med frågor kring både framtiden och det förflutna. För också det förflutna är svårt för oss att tolka, och vår bild av det som varit förvids av viljan att peta in verkligheten i behändiga tankestrukturer och omforma en epok till en berättelse. The Peripheral utspelar sig i två tidsplan. År 2032 börjar klimatförändringar, resursutarmning och politiska beslut maka världen mot en omfattande samhällelig och ekologisk kollaps. Vid nästa sekelskifte, på andra sidan "jackpoten", som kollapsen kallas, görs en märklig teknisk upptäckt som kommer att förändra livet för otaliga människor.

Boken handlar till viss del om att resa i tiden och försöka förändra det förflutna, men till skillnad från många tidsresehistorier är inte The Peripheral en sedelärande berättelse om faran med att förändra historien. Snarare resonerar den kring vår förmåga att förstå - och påverka - det förflutna eller framtiden. Kan vi kliva ut ur våra låsta tankestrukturer och förstå en historisk epok på något meningsfullt sätt? Kan vi förändra den? Gibson besvarar delvis den frågan i romanens språk och struktur, där läsaren gradvis får upptäcka och tolka nya begrepp och sammanhang och fundera kring hur de kan sättas samman. Det låter kanske lite abstrakt, men det är lätt att säga för mycket om The Peripheral. Det är en bok man helst ska upptäcka medan man läser.

Och jag tror faktiskt inte att det gör något alls om man har sett tv-serien först (eller ser den parallellt med läsandet). De behandlar materialet på olika sätt och kompletterar varandra. Missa inte heller fortsättningen Agency, där den framtida världen broderas ut ytterligare.