Joker

I fredags gick Todd Phillips Joker upp på svenska biografer. Filmen, som berättar ursprungshistorien till Batmans mest kände ärkefiende, kammade lite överraskande hem Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Något som gjorde att den fångade undertecknads uppmärksamhet. Tidigare kände jag personligen att det verkligen inte behövs förklaras var Jokern kommer från och varför han blivit som han är. Styrkan i Heath Ledgers ikoniska porträtt av karaktären i The Dark Knight låg mycket i tvetydigheten kring just detta, det gav honom ett djup och ett mörker. Jag föreställde mig med stor oro en film i samma klumpiga stil som Solo: A Star Wars Story, det vill säga en film fylld av onödiga referenser till tidigare filmer samt en hafsigt berättad historia. Ack så fel jag hade. Joker är en mörk berättelse om ensamhet, mental ohälsa och ett splittrat samhälle. Vi får följa den kämpande komikern Arthur Fleck som jobbar som gatuclown. En rad motgångar leder honom in på en mörk bana. Utskrattad och bortglömd får Fleck vanställda visioner om att leda en våldsam social revolution, att bli en slags frälsare för andra i liknande positioner i samhället. Det känns på många sätt skrämmande relevant i tiderna vi lever i. Skulle inte bli överraskad om skälet till att lägga handlingen till 70-talet är just för att inte göra banden till vår nutid allt för tydliga. Joaquin Phoenix briljerar i titelrollen och lyckas, till skillnad från vissa andra som gett sig på karaktären, skapa en tolkning som ändå känns unik och egen.   

För den som blir sugen att tas sig an mer Jokern efter detta kan jag varmt rekommendera klassikern The Killing Joke och Scott Snyders mästerliga Death of the Family. På svenska har vi dessutom den fina antologin Jokern som samlar 18 klassiska berättelser med superskurken. Vad som väntar härnäst för allas vår favoritclown vet väl ingen i dagsläget. Personligen hoppas jag lite att de efter allt mörker vågar hitta tillbaka till karaktärens mer lättsamma sida. Att göra en tolkning i samma anda som det glada 60-talets Cesar Romero, med eller utan övermålad mustasch, DET vore modigt.