Coppolas Bram Stokers Dracula firar 30 år!

Francis Ford Coppolas romantiska tolkning av Bram Stokers Dracula från 1992 firar trettio år och firar med att återigen gå upp på bio och släppas i fräscha nyrestaurerade utgåvor.

Bram Stoker's Dracula har åldrats väl (pun intended). Filmen har under åren som gått hunnit omvärderas, eller kanske snarare uppvärderats. När den kom ansågs den vara lite av en besvikelse. En av världens mest hyllade regissörer skulle ta sig an en av litteraturens allra mest inflytelserika klassiker och förväntningarna var minst sagt uppskruvade. När filmen kom och visade sig vara en färgsprakande och otroligt teatral film med ett superromantiskt anslag badande i intensiva färger och en allmänt gotisk ton blev många förvirrade eller besvikna. Eiko Ishioka's fantastiska kostymer är själva värda att se filmen för. Speciellt Sadie Frost i Lucy  Westenras brudklänning har blivit en äkta kostymklassiker, direkt igenkännbar även för de som aldrig sett filmen. Är det historiskt korrekt? Absolut inte! Är det fantastiskt teatralt och mustigt? You bet!

Det här var också tiden då en ung Keanu Reeves allmänt hånades för att ha ett skådespeleri lika levande som Dracula själv i solljus, och även där har vindarna vänt till filmens fördel. Nu för tiden känns han som att han alldeles utmärkt fångar den propre Jonathan Harker i all sin viktorianska stelhet. Gary Oldman alternerar mellan lustfyllt underhållande i grevens åldrade upplaga, och sensuellt trånsjuk och intensiv i sina yngre scener, och Anthony Hopkins stortrivs uppenbarligen i rollen som van Helsing. Tom Waits är perfekt som flugätaren Renfield och Winona Ryder fångar både Mina Harkers rena hjärta och verkets lite flåsigt sensuella stämning. 

Dracula är en av filmens populäraste figurer, men oftast tas det enorma friheter med honom, om det ens alls är Stokers Dracula som figurerar. Att få se en film trogen boken, som fångar romanens känsla av gammaldags melodrama, och ädla herrar med vackra damer att beskydda, gör att filmen också omfamnats av fansen av boken, och dessa finns det ju många av. 

Boken i sig är en brevroman, och ett sätt att läsa den som blev populärt under pandemin var att läsa varje brev eller anteckning på det datum det skrevs. På så sätt börjar boken 3 maj, och är färdigläst 10 november. Ett utmärkt format för en bokklubb! Boken håller väl och är väl värd att sätta tänderna i även om man kanske kan berättelsen i stora drag. Fröjden i att inse att Dracula i bokens början lajvar tjänstefolk i sitt slott och sköter allt själv, som ett litet enmanshotell är en bra start på romanen och befäster känslan av greven som både skrämmande och lite rörande. Att följa så många genomgoda personer i deras kamp för att göra det rätta är också väldigt fint, och man blir varm i hjärtat att läsa alla välvilliga lovord de har om, och till varandra. Och det dyker till och med upp en cowboy. 

Se filmen idag, och efter det kommer du absolut vilja läsa boken. Antingen nu, eller med början tredje maj!