Aniara

Guldbaggarna, Sveriges största filmpris, har delats ut. En av galans stora vinnare blev hyllade Aniara. Harry Martinsons diktepos Aniara från 1956 har tidigare blivit till både teater, opera, balett och seriebok men det är första gången som det blir till biofilm.

Den utspelar sig på en rymdfarkost som förlorat kursen någonstans rymden och handlar om både dödsångest och klimatångest, och prisades på galan för både regi, skådespelarinsatser och de visuella effekterna. Mycket av originalets vackra språk och påhittade ord lever kvar i filmen, och förstärker känslan och miljöerna som filmades in på befintliga platser som finlandsfärjor och köpcentrum, och som känns både främmande och bekanta. 

Harry Martinsson skrev den i femtiotalets atombombsångest, och idag är den otroligt aktuell för samtidens klimatångest. Filmen väcker många existentiella frågor kring vad det är att vara människa, kring vår relation till naturen och planeten, till makt och religion, grupp och individ. Kanske kan den till och med tända en gnista till miljöengagemang och en lust att arbeta för en bättre framtid.