Boktips!

Föreställ dig att du kan överföra din sorg, vrede, smärta till någon annan, genom något så oskyldigt som ett vackert broderi - kanske i form av en utsmyckning på en skir brudklänning, eller eleganta initialer på en näsduk...

Dorothea är bara 25 år gammal, men med den viktorianska tidens mått mätt börjar hon närma sig åldern för ungmö. Dorotheas far är därför ivrig att snarast få henne bortgift till en man av klass. Detta mål försvåras både av Dorotheas engagemang i välgörenhet och hennes intresse för vetenskap, i synnerhet frenologi, dvs. tron att formen på en människas skalle står i direkt samband med dennes personlighet och handlingar. Dessa två intressen sammanför ofta Dorothea med mindre önskvärt sällskap, specifikt de kvinnor som sitter fängslade i väntan på dom för de brott som de begått.

Det är i Oakgates fängelse som Dorothea först träffar på Ruth. Ruth sitter, blott sexton år gammal, fängslad för mordet på sin forna husmor. Ruths berättelse är hjärtskärande. Dotter till en förkastad arvtagerska och en alkoholiserad far lever hon på brinken av fattigdom och tvingas ge upp sin skolgång för att istället lära sig sy så att hon kan hjälpa sin mor med arbetet som sömmerska.

Tragedi följer tragedi och Ruth förlorar sin nyfödda syster och far kort inpå varandra. Skulderna som fadern lämnade efter sig samt moderns allt snabbare sviktande syn ser snart både mor och dotter på gatorna, och i hopp om ett bättre liv för sin dotter lämnar Ruths mor henne som lärling till en mrs. Metyard. Vid det här laget har Ruth upptäckt att det är hon bär skulden för sin familjs förfall. På något sätt har hon förmedlat sin sorg och ilska genom stygnen till de plagg som hon sytt, däribland den filt hon broderat till sin syster och som var det sista hennes far rörde vid innan även han dog.

 För sin mors skull lovar Ruth sig själv att hon inte ska tillåta några tankar att infektera de plagg som hon syr för mrs. Metyard trots den allt grymmare behandling hon och de övriga lärlingarna får utstå. Men en dag går mrs. Metyard för långt... För Dorothea återberättar Ruth alla de händelser som lett henne till cellen hon nu befinner sig i, inväntande en dom som med all säkerhet kommer innebära slutet på hennes liv.
Och ju mer Dorothea hör, desto osäkrare blir hon på huruvida den sextonåriga flickan anklagad för mord är galen eller om det kanske, kanske kan ligga någon sanning i det hon berättar. Vissa saker är svårare att bortförklara än andra, trots allt...