Katalysatorn

År 2044 när informationsteknologin och världens befolkningstillväxt håller på att skena utanför människans kontroll, råkar Liam Ågren ut för en fruktansvärd olycka i Alaska. Upphittandet av Liam leder fram till att denne sitter på en hel del information som kan ha långt mer förödande konsekvenser än vad någon kunnat tro var möjligt. Om inte omvärlden får ta del av den informationen, vad kan detta leda till? Vad kan hända om så sker? Så fick jag idéen till boken Katalysatorn började skrivas i juli 2009. Jag hade länge funderat på i vilken utsträckning kunskapsnivån det mänskliga användandet av informationsteknologin kunde fortsätta att utvecklas i samma takt som själva tekniken i sig. Framförallt hade jag därtill funderat ännu mer över om själva broms- och säkerhetssystemet kunde växa och om det också tilltog i symbios med den kraft som finns i den totala informationsteknologin. Frågan jag ställde mig då och kanske ställer mig ännu mer idag, är om människan har kontroll över dagens informationsteknologi fullt ut samt om detta sker på rätt sätt samt av rätt organisationer och människor. Idéen till Katalysatorn är inte någon science fiction genre liknade Star Wars, Tillbaka till framtiden eller 1984, bestående av helt annorlunda samhällen och världar. Miljön och handlingen är istället en reviderad, om än fiktiv, skildring av dagens samhälle i en snar framtid ett eller två steg framför oss. Även om alla organisationer existerar idag samt att delar av de tekniska modeller som beskrivs i boken finns och används redan i nuläget, är alla bokens personer påhittade och det finns inga parallella eller påbyggbara personer från verkliga livet.