Genom vind och glas

Rollspel: Regler: Eon

| 2021
Genom vind och glas
Finns i lager?
Postorder
Stockholm Hämta i butik
Göteborg
Malmö


Boken Genom vind och glas är en samlingsvolym som innehåller de fyra första delarna Diamantäpplet, Katres gåtor, Av blod komna och Ödesväven. Alla delar är uppdaterade till Eon IV:s regelsystem och formgivning.

Diamantäpplet (Spoilervarning)

Det är med Diamantäpplet allt startar. Rollpersonerna anlitas av vitterhetssällskapet De gamla för att jaga rätt på en urgammal skatt från det svunna riket Ramora, en diamant stor som ett äpple som ska finnas gömd i ett tempel långt ute i Västmarks sanka och oländiga träskmarker. De träffar på ett antal återkommande spelledarpersoner, där de mest intressanta är orakeltjänarna Mortis och Mor­timer, och den svekfulla misslan Nattros, som (mest troligt) bestjäl dem på diamanten i slutet av äventyret. Oavsett blir de av med diamanten då den så småningom brinner upp och förvandlas till en svartbränd sten.

I äventyret introduceras även Molanken, en entitet av kaos, som mest troligt är den som hjälper rollpersonerna att finna nyckeln till templet där diamanten finns. Molan­ken är nyckeln. Vad denna mystiska varelse vill med roll­personerna och diamanten står att läsa mer om i Ur stoft och sot.

När diamanten stjäls ur templet börjar en hård och nyck­full vind att blåsa och en stjärna lyser ständigt rött på him­len. Det är detta fenomen som kommer att få nam­net Syl­fens vrede, och den innebär ett hårt slag mot fram­för­allt sjö­farten i området kring västra och södra Asharina-halvön.

Katres gåtor (Spoilervarning)

Rollpersonerna har förlorat diamanten och äventyret in­leds med en jakt på densamma. Jakten blir mest troligt frukt­lös och rollpersonerna åläggs istället att undersöka en ut­grävning som drabbats av någon form av förbannelse eller annan vidskepelse. Väl där bärgar rollpersonerna ett tal­ande huvud. Huvudet talar ett språk som få kan tyda, men det finns en munk uppe i norr som kanske kan. Sagt och gjort, rollpersonerna reser dit och får så småningom möj­lig­het att avkoda dess meddelande. En rad mysterier leder dem till kännedom om en gammal magiker vid namn Koch Katre som bott i klostret och som tydligen känt till dia­manten (diamantäpplet?) och därtill besitter stor kun­skap om det gamla Ramora. Koch Katre är egentligen staden Vazagos siste härskare Garon, nu odödlig och ute på en självpåtagen pilgrimsresa där han slits mellan att glömma sitt förflutna eller att söka göra ogjort det han gjort. Rollpersonerna vet ännu inte att Garon och Koch Katre är densamme, även om klipska rollpersoner kanske bör­jat lista ut det. Här träffar de även på Loazade för första gången, en mäktig lamia, tillika Garons livskamrat. Hon an­vän­der falskt namn.

Mot slutet av äventyret inträffar en händelse vars utgång kan få konsekvenser. Klostret stormas av tiraker, och an­tin­gen slår munkarna, med hjälp av rollpersonerna och en levande bronsuggla, tillbaka attacken, eller så faller klost­ret i tirakernas händer.

Av blod komna (Spoilervarning)

Ett meddelande från Luissa van Culnar, det namn under vil­ket rollpersonerna känner Loazade, för dem till Dama­rien, där de snabbt dras in i lamian Cleastrates fruk­tans­värda intriger. Här tvingas de sluta oheliga allianser med en eller flera av stadens maktfraktioner – sebaeliter, Xinu-dyr­kare, magi­ker, henruditer, vind­munkar, hednatroende eller till­bedjare av Damar den svarte – för att slippa ur lamior­nas klor. Vilka av dessa frak­tioner rollpersonerna lyc­kas alliera sig med, eller – mot­satt – göra sig till fiender med blir mycket viktigt för det avslutande kapitlet i den här boken.

Som kulmen utsätts Damariens storfurste för ett mord­för­sök som rollpersonerna har möjlighet att förhindra. Om han dör eller inte har stora konsekvenser för Damarien.

Rollpersonerna flyr sedan norrut och når till sist det slott där Luissa, som nu avslöjar sig som Loazade, vistas. Hon förtäljer att hon är Koch Katres livskamrat (hon kän­ner ännu inte hans riktiga namn) och att lamiorna i Targus vill henne ont efter att hon dräpt deras främsta präs­tinna för mycket länge sedan. Hon hjälper Katre söka efter en diamant med målet att han ska få frid om den kan återfinnas. Diamanten betyder väldigt mycket för honom. Rollpersonerna ska sedan få träffa Koch Katre som fortfarande är vid liv efter alla dessa år, men vid tiden och platsen för mötet visar det sig att Katre är försvunnen. Loazade lämnar rollpersonerna och ger sig av för att söka honom, men innan dess har hon försett dem med mycket kunskap och dessutom en mystisk dikt som hon kallar Häxknuten, delvis profetisk till sin natur. Häxknuten berättar om vad som timat, men även om vad som kommer att ske, dock i väldigt vaga och svårtydda ordalag.

Ödesväven (Spoilervarning)

Rollpersonerna får så småningom ett meddelande från Loa­zade och reser iväg genom en spegel för att komma till den mystiska plats där hon nu vistas. Loazade hålls fången av sin ”Spegelsyster”, en manifestation av hennes mör­kaste sidor. Här får rollpersonerna veta många saker om Loazade: att hon är synsk, att spindelgudinnan Arachna har en plan för henne, att Loazade älskar Koch Katre, men att det finns en annan kvinna i hans liv, och viktigast av allt – hennes ursprung, som hon själv glömt bort. Hon är nu även säker på att Koch Katre och Garon är desamma.

Rollpersonerna och Loazade färdas sedan samman till Arach­nas stortempel där rollpersonerna finner att templet upp­förts runt en annan byggnad, ytterligare en av det gamla Ramoras heliga platser. Därinne bor en magisk var­else, Eb av Sha, som berättar mycket för dem om det gamla Ramora. Han vakar dessutom över en sten som brunnit, en av tre stenar där Diamantäpplet var en. Äventyret avrundas med att Loazade efter­träder spindel­kultens högsta som ny översteprästinna – Spindelkvinnan.

Appendix

Appendixet innehåller data över alla viktiga spelledarpersoner samt ett utförligt register.

Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev