| Finns i lager? | ||
|---|---|---|
| Webblager | ||
| Stockholm | ||
| Göteborg | ||
| Malmö | ||
Ingen berättelse, med undantag för de bibliska historierna, har i norra Europa återberättats så ofta som sagan om den fornnordiske hjälten Sigurd Fafnesbane. På nordiska, tyska och engelska språkområden har sådana berättelser ideligen spelats upp för befolkningen i musik, konst och drama. I modern tid är det inte minst legendernas sensmoral om straffet för girighet som har lockat författare och konstnärer. Den som hemsöks av girighetens förbannelse, av guldfebern, har drabbats av draksjukan, som Tolkien uttrycker det.
Här belyser religionshistorikern Stefan Arvidsson dessa tre »kompositörers» sätt att arbeta med urgamla myter. Efter en utförlig inledning om hur myten fungerar intellektuellt, symboliskt, socialt och retoriskt, tolkar Arvidsson Wagners, Tolkiens och de Vries texter. Ett återkommande tema i boken är de förändrade villkor som råder i det moderna, borgerliga samhället för kulturarbetaren som arbetar med myter i text och bild.
Richard Wagner tog på 1800-talet upp de gamla legenderna i sitt revolutionerande försök att skapa en ny, modern mytologi. Gestalterna i hans opera Der Ring des Nibelungen gjorde outplånliga intryck hos flera generationer. Senare, i skuggan av världskrigen, bearbetade J.R.R. Tolkien de medeltida historierna och Wagners mytologi i The Lord of the Rings. Tanken var att denna konstsaga skulle vara underhållande, men också avspegla hans konservativa och katolska ideal. Under samma tid bearbetade den holländske humanisten Jan de Vries, vetenskapligt men med nazistiska undertoner, berättelserna om Sigurd Fafnesbane, Brynhild och Gudrun eller nibelungens skatt. De Vries var 1900-talets främste expert på »germansk» mytologi och kultur. Han, liksom de två andra huvudpersonerna i Arvidssons analys, väckte ny uppmärksamhet och gav ny funktion åt uråldriga myter.
Här belyser religionshistorikern Stefan Arvidsson dessa tre »kompositörers» sätt att arbeta med urgamla myter. Efter en utförlig inledning om hur myten fungerar intellektuellt, symboliskt, socialt och retoriskt, tolkar Arvidsson Wagners, Tolkiens och de Vries texter. Ett återkommande tema i boken är de förändrade villkor som råder i det moderna, borgerliga samhället för kulturarbetaren som arbetar med myter i text och bild.
Richard Wagner tog på 1800-talet upp de gamla legenderna i sitt revolutionerande försök att skapa en ny, modern mytologi. Gestalterna i hans opera Der Ring des Nibelungen gjorde outplånliga intryck hos flera generationer. Senare, i skuggan av världskrigen, bearbetade J.R.R. Tolkien de medeltida historierna och Wagners mytologi i The Lord of the Rings. Tanken var att denna konstsaga skulle vara underhållande, men också avspegla hans konservativa och katolska ideal. Under samma tid bearbetade den holländske humanisten Jan de Vries, vetenskapligt men med nazistiska undertoner, berättelserna om Sigurd Fafnesbane, Brynhild och Gudrun eller nibelungens skatt. De Vries var 1900-talets främste expert på »germansk» mytologi och kultur. Han, liksom de två andra huvudpersonerna i Arvidssons analys, väckte ny uppmärksamhet och gav ny funktion åt uråldriga myter.