Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Japans historia: Shinsengumi
Publicerad: Torsdag, 11 juni 2009, Skribent: Gabriella Gomez
Om man läst lite manga börjar man snart ana att japaner har en svaghet för tragiska hjältar och ädla, men missriktade, skurkar.
Det är därför inte konstigt att det har byggts upp en ytterst populär myt kring den gruppen svärdskämpar som i slutet av 1800-talet kämpade mot de krafter som ville modernisera Japan.
Trots att deras mål var omöjligt och de förlorade mot de som ville modernisera Japan, framställs dessa män, varav de flesta var herrelösa samurajer, ofta som skickliga, renhjärtade kämpar.
Denna polisenhet som många gånger beskrivs som historiens sista och starkaste svärdstrupp, var Shinsengumi, Det nya gardet.
Bakgrund: Bakumatsu-perioden
1854 kom den amerikanske kommendören Matthew Perry och hans "svarta skepp" för att tvinga Japan att avsluta sin 200-åriga isolering från omvärlden. Tiden från denna händelse och ungefär 20 år framåt var en omvälvande era, som kulminerade i blodiga inbördeskrig och stora politiska reformer som kom att lägga grunden till det moderna Japan.
På ena sidan stod Tokugawa-shogunatet som hade styrt landet i ungefär 250 år och ville fortsätta driva en isolationistisk politik som förbjöd utlänningar och bevarade klassamhället.
På andra sidan stod den kejsartrogna adeln, som ville modernisera landet och avskaffa samurajernas privilegium. De är i dag oftast kända under namnet patrioterna.
Det är dock inte så enkelt som att det fanns två sidor som kämpade mot varandra, tvärtom var Bakumatsu-tiden full av fraktioner med en mängd olika idéer om vilken väg Japan skulle gå. De hade också vitt skilda åsikter om hur mycket våld som var lämpligt att använda för att uppnå sina mål.
De radikala ishin-shishi som (oftast) var för kejsaren men mot utlänningarna kom att bli en av Shinsengardets främsta motståndare.
Vargarna från Mibu samlas
1863 samlades under ledning av Kiyokawa Hachirou ca 200 herrelösa samurajer, ronin, för att beskydda den resande shogun och bekämpa det ökande våldet i Kyoto.
Denna grupp kallades Roshigumi. Trots att den finansierades av shogunatet, hade Hachirou som mål att ge sig i lag med de våldsverkare som följde prinipen Sonnou Joui, "Vörda kejsaren, fördriv barbarerna".
Efter att de hade färdats från Edo (nuvarande Tokyo) till Kyoto avslöjade Hachirou sina planer och beordrade männen att vända om. Tretton män avböjde och stannade kvar i Mibu, en förort till Kyoto, för att utföra sitt originaluppdrag. De blev grundarna till Shinsengardet, vars uppgift det var hålla lugnt i Kyoto och bekämpa patrioterna.
Shinsengardet bestod i början av tre faktioner, men då ledarna för den första dödas kort efter gruppens grundande, är det framförallt männen kring Kondo Isami och Serizawa Kamo man talar i dag.
Efter bara en kort tid som polisstyrka i Kyoto fick gruppen dåligt rykte, då Serizawa och några av hans män ägnade sig åt våld och utpressning. Deras uppförande gjorde att gruppens smeknamn Miburo, Ronins från Mibu, i stället kom att tolkas som Miburo, Vargarna från Mibu.
Inom ett år från gruppens grundande mördade Kondo-fraktionen Serizawa och hans närmaste och tvingade hans andreman att begå rituellt självmord.
Medlemmarna
Ledaren för Shinsengardet blev Kondo Isami. Hans andreman var Yamanami Keisuke, som senare försökte desertera och blev tvungen att begå rituellt självmord.
Hijikata Toshizou, som blev vicekommendör efter Yamanamis död, är en populär figur i berättelser. Han framställs ofta som en farlig och kallhjärtad man, mycket baserad på en ovanligt grym tortyrmetod han sägs ha använt för att få information ur en rebell.
Populärast av alla medlemmar är nog kaptenen för gardets första enhet, Okita Souji. Detta unga svärdsgeni som sägs varit den starkaste av alla i Shinsengardet dog i tuberkulos vid bara 24 års ålder. Han sades vara mycket barnkär, skrattade gärna och framställs i de flesta berättelser som en vacker yngling och Hijikatas goda vän.
Saitou Hajime var en av de få som överlevde de många krigen och han blev efter Meiji-restaurationen polis. I Shinsengardet var han kapten för tredje enheten och sägs ha varit en av de tre bästa svärdskämparna. Saitou hade också som uppdrag att avrätta förrädare och korrupta medlemmar och han framställs därför gärna som dyster och mystisk.
Ikedaya-incidenten 1864
Sedan ungefär ett år var det förbjudet för de som var emot shogunatet att vistas i Kyoto. Genom spionarbete fick Shinsengardet aningar om att gömda rebeller förberedde en konspiration och man tog in en isshin-shishi medlem för förhör under tortyr. Denne man avslöjade rebellernas högkvarter, Ikedayavärdshuset, och deras plan - bränna ner Kyoto.
Omedelbart larmades shogunatsgrupper och en grupp under ledning av Kondo skyndade till värdshuset för att stoppa rebellerna. De fick snart sällskap av Hijikatas grupp och man tillfångatog eller dödade ishin-shishi-grupperna.
När det blev känt att Shinsengardet hade räddat staden från en förödande brand blev de övernatt kända och deras popularitet steg drastiskt hos befolkningen. Med ökad anseende och en belöning från shogunatet kunde man rekrytera många nya medlemmar och Shinsengardet bestod som mest av 300 personer.
Slutet
Mellan 1868 och 1869 utkämpades ett inbördeskrig mellan shogunatets anhängare och de imperialistiska styrkorna. De senare bestod framförallt bestod av adelsfamiljer från södra Japan, framförallt provinserna Choshu och Satsuma.
Det kejserliga hovet med den unge kejsaren Meiji ställde sig på rebellernas sida och man tvingade fram en upplösning av shogunatet. När radikala grupper tog makten i den kejserliga faktionen och gick den siste shogun, Tokugawa Yoshinobu, ut i strid.
Med avsikt att "befria" kejsaren från Choshu och Satsuma-samurajernas dåliga inflytande tågade i januari 1868 en stor arme mot Kyoto. Bland dem var många medlemmar från Shinsengumi.
Trots ett numerärt överläge led shogunatets arme ett stord nederlag, framförallt eftersom många av soldaterna var beväpnade med svärd och gamla skjutvapen, medan motståndarsidan hade kanoner, maskingevär och snabbladdande gevär.
I denna och följande strider dödades många av Shinsengardets medlemmar och gruppen löstes allt mer upp. Hijikata ledde det som var kvar av Shinsengardet under de sista tiderna och lämnade på sin dödsbädd en minnesdikt till sin page:
Though my body may decay on the island of Ezo My spirit guards my lord in the east.
Minnena av Shinsengardet
I dag är souvenirer med de typiska turkosa-och-vita uniformerna som Shinsengardet hade mycket populära, framförallt i Kyoto. Det finns allt från brevpapper, barnuniformer och till och med en shinsengumi-Hello Kitty!
Det verkar som om de flesta moderna japaner anser att även om deras mål, att stoppa moderniseringen, var omöjligt och att det korrupta shogunatet behövde försvinna, så bör Shinsengardet äras för att de kämpade tappert och följde sina ideal in i döden.
Man följde väldigt stränga regler inom gruppen. Straffet för brott som att försöka lämna Shinsengardet, fly från en strid utan sin ledare eller bryta mot samurajkodexen bushido var döden. Eftersom sådana stränga ideal, som man dessutom efterlevde, gör det lätt att hitta på dramatiska berättelser lämpar sig Shinsengardets medlemmar utmärkt väl som källor för egna idéer om hur Japans modernisering egentligen gick till.
Shinsengardet i manga och anime
Peace Maker Kurogane handlar om Ichinomura Tetsunosuke, en föräldralös pojke som vill bli starkare och därför går med i Shinsengumi, utan att bry sig om det politiska läget. Han blir page till kapten Hijikata.
Serien har övernaturliga inslag men är ofta ganska trogen de populära versionerna av olika historiska händelser.
Även Kaze Hikaru handlar om en ung människa som går med i Shinsengumi, men Kamiya Seizaburo är en helt påhittad person – som dessutom är en flicka! Hon vill hämnas sin familj och eftersom bara pojkar får använda svärdet, bestämmer hon sig för att klä ut sig och bli svärdsmästare. När hon blir allt mer indragen i tidens händelser och dessutom blir förälskad i Okita Soji blir det allt svårare att hålla sin identitet hemlig.
I sf-komedin Gintama har utomjordingarna kommit till Japan innan Meiji-restaurationen gick igenom och därför lever de gamla samurajsederna kvar i en modern värld. Shinsengumi dyker självklart upp i denna serie.
Rurouni Kenshin utspelas tio år efter att Bakumatsu-tidens oroligheter är över och huvudpersonen Kenshin var en av patrioterna. Shinsengumi framställs trots det övervägande positivt. Författaren erkänner glatt att han är ett stort Shinsengumi-fan och har baserat många av sina originalfigurer på historiska förlagor. I de delar av animen och mangan där Kenshin berättar om sitt förflutna får vi även se stridernas Kyoto. Framförallt mini-serien Samurai X: Trust & Betrayal rekommenderas, kanske den vackraste animen med historiskt tema som jag sett.
Spelfilmen Tabu (Gohatto på japanska) fokuserar framförallt på den hierarkiska kärleken mellan män, shudo, länge var ett ideal bland samurajerna.
Länkar
För den som vill veta mer om den här tiden i Japans historia finns det relativt goda källor på biblioteket. Det går också att läsa mycket på Wikipedia.
Ikedaya-incidenten är något som alla japaner känner till. Mer eller mindre tydliga anspelningar i anime är alltså inte konstigare än om svenska böcker refererar till midsommar eller Gustav Vasa. För den som vill lära sig mer kan The Samurai Archives sida vara ett första steg.
Det är därför inte konstigt att det har byggts upp en ytterst populär myt kring den gruppen svärdskämpar som i slutet av 1800-talet kämpade mot de krafter som ville modernisera Japan.
Trots att deras mål var omöjligt och de förlorade mot de som ville modernisera Japan, framställs dessa män, varav de flesta var herrelösa samurajer, ofta som skickliga, renhjärtade kämpar.
Denna polisenhet som många gånger beskrivs som historiens sista och starkaste svärdstrupp, var Shinsengumi, Det nya gardet.
Bakgrund: Bakumatsu-perioden
1854 kom den amerikanske kommendören Matthew Perry och hans "svarta skepp" för att tvinga Japan att avsluta sin 200-åriga isolering från omvärlden. Tiden från denna händelse och ungefär 20 år framåt var en omvälvande era, som kulminerade i blodiga inbördeskrig och stora politiska reformer som kom att lägga grunden till det moderna Japan.
På ena sidan stod Tokugawa-shogunatet som hade styrt landet i ungefär 250 år och ville fortsätta driva en isolationistisk politik som förbjöd utlänningar och bevarade klassamhället.
På andra sidan stod den kejsartrogna adeln, som ville modernisera landet och avskaffa samurajernas privilegium. De är i dag oftast kända under namnet patrioterna.
Det är dock inte så enkelt som att det fanns två sidor som kämpade mot varandra, tvärtom var Bakumatsu-tiden full av fraktioner med en mängd olika idéer om vilken väg Japan skulle gå. De hade också vitt skilda åsikter om hur mycket våld som var lämpligt att använda för att uppnå sina mål.
De radikala ishin-shishi som (oftast) var för kejsaren men mot utlänningarna kom att bli en av Shinsengardets främsta motståndare.
Vargarna från Mibu samlas
1863 samlades under ledning av Kiyokawa Hachirou ca 200 herrelösa samurajer, ronin, för att beskydda den resande shogun och bekämpa det ökande våldet i Kyoto.
Denna grupp kallades Roshigumi. Trots att den finansierades av shogunatet, hade Hachirou som mål att ge sig i lag med de våldsverkare som följde prinipen Sonnou Joui, "Vörda kejsaren, fördriv barbarerna".
Efter att de hade färdats från Edo (nuvarande Tokyo) till Kyoto avslöjade Hachirou sina planer och beordrade männen att vända om. Tretton män avböjde och stannade kvar i Mibu, en förort till Kyoto, för att utföra sitt originaluppdrag. De blev grundarna till Shinsengardet, vars uppgift det var hålla lugnt i Kyoto och bekämpa patrioterna.
Shinsengardet bestod i början av tre faktioner, men då ledarna för den första dödas kort efter gruppens grundande, är det framförallt männen kring Kondo Isami och Serizawa Kamo man talar i dag.
Efter bara en kort tid som polisstyrka i Kyoto fick gruppen dåligt rykte, då Serizawa och några av hans män ägnade sig åt våld och utpressning. Deras uppförande gjorde att gruppens smeknamn Miburo, Ronins från Mibu, i stället kom att tolkas som Miburo, Vargarna från Mibu.
Inom ett år från gruppens grundande mördade Kondo-fraktionen Serizawa och hans närmaste och tvingade hans andreman att begå rituellt självmord.
Medlemmarna
Ledaren för Shinsengardet blev Kondo Isami. Hans andreman var Yamanami Keisuke, som senare försökte desertera och blev tvungen att begå rituellt självmord.
Hijikata Toshizou, som blev vicekommendör efter Yamanamis död, är en populär figur i berättelser. Han framställs ofta som en farlig och kallhjärtad man, mycket baserad på en ovanligt grym tortyrmetod han sägs ha använt för att få information ur en rebell.
Populärast av alla medlemmar är nog kaptenen för gardets första enhet, Okita Souji. Detta unga svärdsgeni som sägs varit den starkaste av alla i Shinsengardet dog i tuberkulos vid bara 24 års ålder. Han sades vara mycket barnkär, skrattade gärna och framställs i de flesta berättelser som en vacker yngling och Hijikatas goda vän.
Saitou Hajime var en av de få som överlevde de många krigen och han blev efter Meiji-restaurationen polis. I Shinsengardet var han kapten för tredje enheten och sägs ha varit en av de tre bästa svärdskämparna. Saitou hade också som uppdrag att avrätta förrädare och korrupta medlemmar och han framställs därför gärna som dyster och mystisk.
Ikedaya-incidenten 1864
Sedan ungefär ett år var det förbjudet för de som var emot shogunatet att vistas i Kyoto. Genom spionarbete fick Shinsengardet aningar om att gömda rebeller förberedde en konspiration och man tog in en isshin-shishi medlem för förhör under tortyr. Denne man avslöjade rebellernas högkvarter, Ikedayavärdshuset, och deras plan - bränna ner Kyoto.
Omedelbart larmades shogunatsgrupper och en grupp under ledning av Kondo skyndade till värdshuset för att stoppa rebellerna. De fick snart sällskap av Hijikatas grupp och man tillfångatog eller dödade ishin-shishi-grupperna.
När det blev känt att Shinsengardet hade räddat staden från en förödande brand blev de övernatt kända och deras popularitet steg drastiskt hos befolkningen. Med ökad anseende och en belöning från shogunatet kunde man rekrytera många nya medlemmar och Shinsengardet bestod som mest av 300 personer.
Slutet
Mellan 1868 och 1869 utkämpades ett inbördeskrig mellan shogunatets anhängare och de imperialistiska styrkorna. De senare bestod framförallt bestod av adelsfamiljer från södra Japan, framförallt provinserna Choshu och Satsuma.
Det kejserliga hovet med den unge kejsaren Meiji ställde sig på rebellernas sida och man tvingade fram en upplösning av shogunatet. När radikala grupper tog makten i den kejserliga faktionen och gick den siste shogun, Tokugawa Yoshinobu, ut i strid.
Med avsikt att "befria" kejsaren från Choshu och Satsuma-samurajernas dåliga inflytande tågade i januari 1868 en stor arme mot Kyoto. Bland dem var många medlemmar från Shinsengumi.
Trots ett numerärt överläge led shogunatets arme ett stord nederlag, framförallt eftersom många av soldaterna var beväpnade med svärd och gamla skjutvapen, medan motståndarsidan hade kanoner, maskingevär och snabbladdande gevär.
I denna och följande strider dödades många av Shinsengardets medlemmar och gruppen löstes allt mer upp. Hijikata ledde det som var kvar av Shinsengardet under de sista tiderna och lämnade på sin dödsbädd en minnesdikt till sin page:
Though my body may decay on the island of Ezo My spirit guards my lord in the east.
Minnena av Shinsengardet
I dag är souvenirer med de typiska turkosa-och-vita uniformerna som Shinsengardet hade mycket populära, framförallt i Kyoto. Det finns allt från brevpapper, barnuniformer och till och med en shinsengumi-Hello Kitty!
Det verkar som om de flesta moderna japaner anser att även om deras mål, att stoppa moderniseringen, var omöjligt och att det korrupta shogunatet behövde försvinna, så bör Shinsengardet äras för att de kämpade tappert och följde sina ideal in i döden.
Man följde väldigt stränga regler inom gruppen. Straffet för brott som att försöka lämna Shinsengardet, fly från en strid utan sin ledare eller bryta mot samurajkodexen bushido var döden. Eftersom sådana stränga ideal, som man dessutom efterlevde, gör det lätt att hitta på dramatiska berättelser lämpar sig Shinsengardets medlemmar utmärkt väl som källor för egna idéer om hur Japans modernisering egentligen gick till.
Shinsengardet i manga och anime
Peace Maker Kurogane handlar om Ichinomura Tetsunosuke, en föräldralös pojke som vill bli starkare och därför går med i Shinsengumi, utan att bry sig om det politiska läget. Han blir page till kapten Hijikata.
Serien har övernaturliga inslag men är ofta ganska trogen de populära versionerna av olika historiska händelser.
Även Kaze Hikaru handlar om en ung människa som går med i Shinsengumi, men Kamiya Seizaburo är en helt påhittad person – som dessutom är en flicka! Hon vill hämnas sin familj och eftersom bara pojkar får använda svärdet, bestämmer hon sig för att klä ut sig och bli svärdsmästare. När hon blir allt mer indragen i tidens händelser och dessutom blir förälskad i Okita Soji blir det allt svårare att hålla sin identitet hemlig.
I sf-komedin Gintama har utomjordingarna kommit till Japan innan Meiji-restaurationen gick igenom och därför lever de gamla samurajsederna kvar i en modern värld. Shinsengumi dyker självklart upp i denna serie.
Rurouni Kenshin utspelas tio år efter att Bakumatsu-tidens oroligheter är över och huvudpersonen Kenshin var en av patrioterna. Shinsengumi framställs trots det övervägande positivt. Författaren erkänner glatt att han är ett stort Shinsengumi-fan och har baserat många av sina originalfigurer på historiska förlagor. I de delar av animen och mangan där Kenshin berättar om sitt förflutna får vi även se stridernas Kyoto. Framförallt mini-serien Samurai X: Trust & Betrayal rekommenderas, kanske den vackraste animen med historiskt tema som jag sett.
Spelfilmen Tabu (Gohatto på japanska) fokuserar framförallt på den hierarkiska kärleken mellan män, shudo, länge var ett ideal bland samurajerna.
Länkar
För den som vill veta mer om den här tiden i Japans historia finns det relativt goda källor på biblioteket. Det går också att läsa mycket på Wikipedia.
Ikedaya-incidenten är något som alla japaner känner till. Mer eller mindre tydliga anspelningar i anime är alltså inte konstigare än om svenska böcker refererar till midsommar eller Gustav Vasa. För den som vill lära sig mer kan The Samurai Archives sida vara ett första steg.