Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Bäst 2009!
Publicerad: Torsdag, 4 februari 2010, Skribent: David Borgström
Jag, My och Gabriella har tänkt så våra pannor rynkats och listar det vi tycker var bäst under förra året (2009). Det skiljer sig en del från varandra både här och där, men ibland är vi läskigt överens. Spännande att se andras övergripande åsikter, såhär i efterhand när året är slut och ett nytt börjat. Vi börjar med det My tycker har utmärkt sig, och varför.
Tegami Bachi av Hiroyuki Asada (manga)
En av mina favorittecknare har skapat en värld där de sanna hjältarna är brevbärarna. Med fara för sitt eget liv levererar dessa så kallade brevbin post till de mest ödsliga platser. En urläcker serie, som definitivt har hjärtat på det rätta stället.
Age Called Blue av est em (manga)
est em visade återigen att Boys Love/Yaoi kan vara så mycket mer än bara lättsmält romans. Age Called Blue är en egensinnig manga med en konstnärlig touch, där karaktärerna balanserar kärleksbekymmer med sin passion för musik, konst och litteratur. est ems serier kan närmast liknas vid tecknad poesi.
20th Century Boys och Pluto av Naoki Urasawa (manga)
2009 var året då min personliga hjälte Naoki Urasawa äntligen fick sina 2 senast färdigskrivna serier utgivna på engelska. Som vi hade längtat! Urasawa är en mästare på att skapa stämning och få läsarna att längta sig tokiga efter nästa bok i serien.
Nu över till Gabriella:
Pluto: Urasawa x Tezuka
Pluto är en komplex nygestaltning av Osamu Tezukas klassiska barnserie om roboten Atom (Astro Boy på svenska). Någon mystisk kraft förstör världens sju mäktigaste robotar och en av dem, polisroboten Gesicht, får i uppdrag att lösa brottet. Det följer en spännande sf-thriller som lyckas teckna både robotar och människor på ett sätt som gör dem mer verkliga än i de flesta böcker och serier jag läst. Berättelsen är bra, med många vändningar och väldigt rörande ögonblick utan att gå över i smetig sentimentalism.
Naoki Urasawa är väldigt skicklig på att skapa invecklade och spännande intriger. Samtidigt fyller han sina verk med komplexa figurporträtt, där hela spektret av människors inre skönhet och de fasansfulla grymheter vi är kapabla att utföra får plats – ibland i en och samma figur. I Pluto är han i toppform.
Peace Maker Kurogane
En tragisk och otroligt snygg version av Shinsengardets öden och äventyr. Gruppen kämpar med svärd mot Japans förnyelse, medan huvudpersonen Tetsunosuke lär sig att vänskap inte alltid räcker för att förhindra tragedier. Allt är otroligt stiliserat, det svävar subtila homoerotiska antydningar över många scener och trots att svärtan bara djupnar, glömmer Nanae Chrono inte bort att lägga in feelgood-humor när det som bäst behövs.
På svenska
På svenska har det inte kommit ut särskilt mycket under året, tyvärr, men de första fem delarna av Skip Beat! hann man i alla fall ge ut. En ypperlig tjejserie som äger rum i den lätt hysteriska japanska nöjesindustrin och blandar komedi och romans. Fortsätter på engelska.
Svenska utgivningen Hellsing avslutades också i år. Kanske den galnaste splattermangan som gjorts? Vampyrer och protestantiska riddare vs. genmanipulerade och galna ninja katoliker vs. mer vampyrer, som dessutom är nazister och cyborgs! Kan det bli så mycket bättre?
Övrigt
Skruvade Moyasimon: Tales of Agriculture, om lantbrukarstudenten som kan se och prata med mikrober är ett kul exempel på att precis vad som helst kan bli en manga – en rolig sådan, dessutom. På animefronten blev jag frälst av Gurren Lagann, där det kom en box för vår region i år. Mecha, manlighet och en verkligen överepisk serie signerad Gainax. Se den och ha ungefär så kul man kan ha med en DVD-spelare.
Och jag själv, då? Jodå. Mycket gött i granen kom det, men bäst tyckte jag nog om...
Parasyte.
Både rolig, äcklig, dramatsik och lite läskig. Parasyte har allt. En fantastisk manga som äntligen kom i nytryck och vars utgivning avslutades under förra året.
Ponyo på klippan vid havet.
En underbar film för barn i alla åldrar, och en väldigt fri tolkning av Den lilla sjöjungfrun. Få personer kan få tecknade figurer att verka så trovärdiga som Hayao Miyazaki. Gick på bio här 2009, men kom på dvd först i år.
Uzumaki.
Ordfront har gjort en välgärning som ger ut den mästerliga skräckmangan på svenska. Den är ruggig på det där äckliga men samtidigt krypande sättet, när en liten japansk kuststad blir övertagen av spiraler. Vem kunde ana att virvelmönster kunde vara så läskiga?
Ooku:The Inner Chambers.
En alternativhistorisk berättelse där det feodala Japan smittats av en sjukdom som dödar 75% av alla män och pojkar. Det ställer hela samhället på kant, och kvinnorna tar makten. Spännande, tänkvärt och underligt trovärdigt.
Och där har vi det. Både allvar, skräck och kärlek. Stora robotar, samurajer och små fiskar. Om det finns något konsensus mellan oss om vad som var bäst? Nej, egentligen inte, men eftersom både My och Gabriella nämner Pluto så är jag helt med på noterna och utnämner den till BÄST 2009! Det var ett bra år. Hoppas att 2010 blir ännu bättre!
Tegami Bachi av Hiroyuki Asada (manga)
En av mina favorittecknare har skapat en värld där de sanna hjältarna är brevbärarna. Med fara för sitt eget liv levererar dessa så kallade brevbin post till de mest ödsliga platser. En urläcker serie, som definitivt har hjärtat på det rätta stället.
Age Called Blue av est em (manga)
est em visade återigen att Boys Love/Yaoi kan vara så mycket mer än bara lättsmält romans. Age Called Blue är en egensinnig manga med en konstnärlig touch, där karaktärerna balanserar kärleksbekymmer med sin passion för musik, konst och litteratur. est ems serier kan närmast liknas vid tecknad poesi.
20th Century Boys och Pluto av Naoki Urasawa (manga)
2009 var året då min personliga hjälte Naoki Urasawa äntligen fick sina 2 senast färdigskrivna serier utgivna på engelska. Som vi hade längtat! Urasawa är en mästare på att skapa stämning och få läsarna att längta sig tokiga efter nästa bok i serien.
Nu över till Gabriella:
Pluto: Urasawa x Tezuka
Pluto är en komplex nygestaltning av Osamu Tezukas klassiska barnserie om roboten Atom (Astro Boy på svenska). Någon mystisk kraft förstör världens sju mäktigaste robotar och en av dem, polisroboten Gesicht, får i uppdrag att lösa brottet. Det följer en spännande sf-thriller som lyckas teckna både robotar och människor på ett sätt som gör dem mer verkliga än i de flesta böcker och serier jag läst. Berättelsen är bra, med många vändningar och väldigt rörande ögonblick utan att gå över i smetig sentimentalism.
Naoki Urasawa är väldigt skicklig på att skapa invecklade och spännande intriger. Samtidigt fyller han sina verk med komplexa figurporträtt, där hela spektret av människors inre skönhet och de fasansfulla grymheter vi är kapabla att utföra får plats – ibland i en och samma figur. I Pluto är han i toppform.
Peace Maker Kurogane
En tragisk och otroligt snygg version av Shinsengardets öden och äventyr. Gruppen kämpar med svärd mot Japans förnyelse, medan huvudpersonen Tetsunosuke lär sig att vänskap inte alltid räcker för att förhindra tragedier. Allt är otroligt stiliserat, det svävar subtila homoerotiska antydningar över många scener och trots att svärtan bara djupnar, glömmer Nanae Chrono inte bort att lägga in feelgood-humor när det som bäst behövs.
På svenska
På svenska har det inte kommit ut särskilt mycket under året, tyvärr, men de första fem delarna av Skip Beat! hann man i alla fall ge ut. En ypperlig tjejserie som äger rum i den lätt hysteriska japanska nöjesindustrin och blandar komedi och romans. Fortsätter på engelska.
Svenska utgivningen Hellsing avslutades också i år. Kanske den galnaste splattermangan som gjorts? Vampyrer och protestantiska riddare vs. genmanipulerade och galna ninja katoliker vs. mer vampyrer, som dessutom är nazister och cyborgs! Kan det bli så mycket bättre?
Övrigt
Skruvade Moyasimon: Tales of Agriculture, om lantbrukarstudenten som kan se och prata med mikrober är ett kul exempel på att precis vad som helst kan bli en manga – en rolig sådan, dessutom. På animefronten blev jag frälst av Gurren Lagann, där det kom en box för vår region i år. Mecha, manlighet och en verkligen överepisk serie signerad Gainax. Se den och ha ungefär så kul man kan ha med en DVD-spelare.
Och jag själv, då? Jodå. Mycket gött i granen kom det, men bäst tyckte jag nog om...
Parasyte.
Både rolig, äcklig, dramatsik och lite läskig. Parasyte har allt. En fantastisk manga som äntligen kom i nytryck och vars utgivning avslutades under förra året.
Ponyo på klippan vid havet.
En underbar film för barn i alla åldrar, och en väldigt fri tolkning av Den lilla sjöjungfrun. Få personer kan få tecknade figurer att verka så trovärdiga som Hayao Miyazaki. Gick på bio här 2009, men kom på dvd först i år.
Uzumaki.
Ordfront har gjort en välgärning som ger ut den mästerliga skräckmangan på svenska. Den är ruggig på det där äckliga men samtidigt krypande sättet, när en liten japansk kuststad blir övertagen av spiraler. Vem kunde ana att virvelmönster kunde vara så läskiga?
Ooku:The Inner Chambers.
En alternativhistorisk berättelse där det feodala Japan smittats av en sjukdom som dödar 75% av alla män och pojkar. Det ställer hela samhället på kant, och kvinnorna tar makten. Spännande, tänkvärt och underligt trovärdigt.
Och där har vi det. Både allvar, skräck och kärlek. Stora robotar, samurajer och små fiskar. Om det finns något konsensus mellan oss om vad som var bäst? Nej, egentligen inte, men eftersom både My och Gabriella nämner Pluto så är jag helt med på noterna och utnämner den till BÄST 2009! Det var ett bra år. Hoppas att 2010 blir ännu bättre!