Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Badhus och varma källor i Japan del I
Publicerad: Torsdag, 23 september 2010, Skribent: My Bergström
En sak som jag reagerade på när jag började läsa manga och titta på anime var det eviga badandet som ägde rum i alla de olika serierna. Från Shinji och Kaworus väldiskuterade badstund tillsammans i Neon Genesis Evangelion till Love Hinas upprepande scenario med Keitaro som trillar ner i utomhusbadet precis när hans yppiga hyresgäster sitter där och tar igen sig efter dagens mödor; det var uppenbart att man badade mer i Japan än vad jag hade trott.
Men varför var japanerna såna badfantaster? Ju mer spelfilm och anime jag såg, desto tydligare blev mönstret. Tydligare blev även min egen längtan efter att själv få prova på vad jag insåg måste vara den ultimata återhämtaren efter en lång dag på jobbet, i skolan eller på resande fot. Jag såg därför till att besöka så många olika badhus, varma källor och spa som jag hann med under tiden i Japan. Det blev en kavalkad av badäventyr, som gav mig en helt ny insikt i den japanska kulturen. Jag tänkte dela med mig av den insikten i den här artikeln. Men först lite fakta.
Onsen – Varma källor och naturbad
Naturliga varma källor består av vatten som värms upp på naturlig väg, på grund av landmassans vulkaniska karaktär. Japan ligger precis på gränsen mellan två tektoniska plattor, den Eurasiska och den Nordamerikanska. Där uppstår ofta jordbävningar, vulkaner och andra geologiska spänningar. Den varma magman som flödar under japans bergiga landskap värmer upp grundvattnet, som antingen flödar upp i naturliga, varma källor eller pumpas upp manuellt av badsugna.
Vattnet i den varma källan får olika karaktär beroende på vilket område källan ligger i. Det beror på att vattnet innehåller mineraler från de olika bergarterna som finns i jordskorpan där källan har sitt ursprung. Innehåller vattnet mycket svavel brukar källorna få den typiska "onsendoften", som påminner om ruttna ägg. Denna överväldigande stank till trots kan badsugna besökare färdas i mil för att få uppleva just de hälsosamma egenskaper som varje unik varm källa sägs ha. En av de absolut viktigaste aspekterna i PR-arbetet för turistnäringen runt om i Japan är att marknadsföra traktens varma källor, så att turisterna väljer att besöka just din stad.
Historiskt sett låg de japanska varma källorna ofta utomhus, men med dagens teknik kan man utan större problem leda källvattnet ända in i både hus och hotell. Många traditionella värdshus lockar kunder genom att fresta med onsenvatten i badrummet. Men mest älskat är förstås de halvöppna baden, där bassängerna kantas av mjukt polerade stenblock, noggrant utvalda bladväxter och bambustaket, som förhindrar insyn utifrån. Själv har jag dock varit med om helt oskyddade utomhusbad och badavdelningar på hotell med enorma glasväggar utåt, vilket knappast är något för den blyge. Hur stor sannolikheten är att det sitter voyeurer med kikare och tjuvkikar i buskarna går förstås inte att veta säkert, men jag har svårt att tro att det inte förekommer. Men vanligtvis är det ingen insyn i baden. Det är ju trots allt meningen att man ska slappna av när man besöker en onsen.
Vattnet som pumpas upp ur de underjordiska källorna är ofta extremt hett och olämpligt att bada i. Därför ser man till att leda det heta vattnet långa omvägar via vattenledningar byggda ovanpå land, vars längd anpassas till den temperatur man önskar ha i själva källan. Vattnet i bassängen fylls ständigt på av ett begränsat vattenflöde, för att hålla temperaturen i bassängen konstant.
Om det naturliga onsenvattnet är för starkt förorenat av mineraler av sur eller basisk karaktär blandar man det med vanligt reningsvatten, för att på så sätt göra det mer lämpligt att bada i. Den japanska regeringen har utfärdat strikta riktlinjer för vilka halter av de olika mineralerna och kemiska ämnena, samt vilka PH-värden vattnet får innehålla.
Sentou - Badhus
Skillnaden mellan varma onsenkällor och badhus, sentou, är vattnet som används i bassängerna. I badhus använder man vanligt ledningsvatten. När en varm källa hänvisar till vattnets helande, nyttiga egenskaper får badhusen kontra med moderna uppfinningar. Massagestrålar, utomhusbad, elbad, ångbastu, bubbelpooler av alla dess slag och TV i bastun är exempel på utbudet som man brukar finna i ett välutrustat japanskt badhus.
Just det där med TV:n i bastun kan ge upphov till en del intressanta reflektioner. En vän till mig berättade hur det alltid blev fullkomligt knäpptyst i bastun när det senaste avsnittet av Inu-Yasha satte igång på TV:n en gång i veckan. Alla i bastun, unga som gamla, hyschade åt honom när han råkade prata under programmets gång. Själv tycker jag att en japansk bastu är för varm, så jag har aldrig lyckats sitta kvar i bastun tillräckligt länge för att kunna se ett program från början till slut.
Vett och etikett för badgäster
Viktigt att tänka på för oss bastuovana svenskar är att de japanska bastutraditionerna förespråkar en mycket högre temperatur än vad vi frusna nordbor är vana vid. Tänk finsk sauna, så hamnar du närmare sanningen. Samma sak gäller vattentemperaturen, som kan variera mellan 38-44 grader, ibland ännu högre. Det är viktigt att regelbundet gå upp och ta en kall dusch, eller sätta sig i kallvattenbassängen så fort man börjar känna sig varm, trött eller yr. Man ska även dricka lika mycket vatten som man svettas ut, för att undvika starka spänningshuvudvärk efteråt.
Vad gäller beteendet på badhus, och för den sakens skull även naturliga källor, så springer man förstås inte runt eller skvätter vatten på andra besökare. Man städar upp runt duschstället, tvättar av och ställer tillbaka sin sittpall efter att man har duschat, undviker att få med sig tvålrester eller lösa hårstrån ner i poolen och doppar inte handduken eller huvudet i vattnet.
Tatueringar
Det är nästan alltid förbjudet att besöka badhus och liknande inrättningar om man är tatuerad, oavsett hur diskret tatueringen är. Det är badinrättningarnas sätt att försöka undvika den japanska maffian bland sitt klientel, då de ofta är rikligt tatuerade över hela överkroppen. Att skriva "ingen yakuza här, tack" på en skylt på dörren skulle kunna orsaka bråk, men att skriva "inga tatuerade badgäster, tack" accepteras. Det innebär tyvärr att vår fascination med kroppsbesmyckning kan hindra oss från att prova på den japanska badkulturen.
Det finns dock ställen där man släpper in även tatuerade badare, även när det står "inga tatueringar" på dörren. Eftersom det kan vara svårt att veta som tatuerad turist vilka ställen som är okej är det troligtvis lättast att hyra in sig på ett badhus eller hotell som erbjuder privata bassänger. Om tatueringen är så liten att man kan täcka över den med t.ex. ett plåster är det troligtvis inte heller några problem att besöka badhusen.
Förbud mot utlänningar
Nu för tiden stöter man sällan på utlänningsförbud, men det har funnits tre stycken japanska badhus och onsen som inte släppte in utlänningar i sina faciliteter, främst på ön Hokkaido i norra Japan, där landet angränsar till ryskt vatten. Festglada ryssar gick till badhusen i Japan när de var i hamn, där de förde oväsen och drack sig berusade så pass att de skrämde bort alla andra badgäster. Då försökte flera badhusägare undvika problemet genom att helt sonika förbjuda utlänningar. Det blev mycket kontroversiellt och de skötsamma utlänningar som oskyldigt drabbades av förbudet tog mycket illa vid sig. Nu för tiden får man inte förbjuda några badgäster på grund av deras nationalitet, men badhusägare har förstås rätt att kasta ut besökare som inte uppför sig ordentligt.
Men varför var japanerna såna badfantaster? Ju mer spelfilm och anime jag såg, desto tydligare blev mönstret. Tydligare blev även min egen längtan efter att själv få prova på vad jag insåg måste vara den ultimata återhämtaren efter en lång dag på jobbet, i skolan eller på resande fot. Jag såg därför till att besöka så många olika badhus, varma källor och spa som jag hann med under tiden i Japan. Det blev en kavalkad av badäventyr, som gav mig en helt ny insikt i den japanska kulturen. Jag tänkte dela med mig av den insikten i den här artikeln. Men först lite fakta.
Onsen – Varma källor och naturbad
Naturliga varma källor består av vatten som värms upp på naturlig väg, på grund av landmassans vulkaniska karaktär. Japan ligger precis på gränsen mellan två tektoniska plattor, den Eurasiska och den Nordamerikanska. Där uppstår ofta jordbävningar, vulkaner och andra geologiska spänningar. Den varma magman som flödar under japans bergiga landskap värmer upp grundvattnet, som antingen flödar upp i naturliga, varma källor eller pumpas upp manuellt av badsugna.
Vattnet i den varma källan får olika karaktär beroende på vilket område källan ligger i. Det beror på att vattnet innehåller mineraler från de olika bergarterna som finns i jordskorpan där källan har sitt ursprung. Innehåller vattnet mycket svavel brukar källorna få den typiska "onsendoften", som påminner om ruttna ägg. Denna överväldigande stank till trots kan badsugna besökare färdas i mil för att få uppleva just de hälsosamma egenskaper som varje unik varm källa sägs ha. En av de absolut viktigaste aspekterna i PR-arbetet för turistnäringen runt om i Japan är att marknadsföra traktens varma källor, så att turisterna väljer att besöka just din stad.
Historiskt sett låg de japanska varma källorna ofta utomhus, men med dagens teknik kan man utan större problem leda källvattnet ända in i både hus och hotell. Många traditionella värdshus lockar kunder genom att fresta med onsenvatten i badrummet. Men mest älskat är förstås de halvöppna baden, där bassängerna kantas av mjukt polerade stenblock, noggrant utvalda bladväxter och bambustaket, som förhindrar insyn utifrån. Själv har jag dock varit med om helt oskyddade utomhusbad och badavdelningar på hotell med enorma glasväggar utåt, vilket knappast är något för den blyge. Hur stor sannolikheten är att det sitter voyeurer med kikare och tjuvkikar i buskarna går förstås inte att veta säkert, men jag har svårt att tro att det inte förekommer. Men vanligtvis är det ingen insyn i baden. Det är ju trots allt meningen att man ska slappna av när man besöker en onsen.
Vattnet som pumpas upp ur de underjordiska källorna är ofta extremt hett och olämpligt att bada i. Därför ser man till att leda det heta vattnet långa omvägar via vattenledningar byggda ovanpå land, vars längd anpassas till den temperatur man önskar ha i själva källan. Vattnet i bassängen fylls ständigt på av ett begränsat vattenflöde, för att hålla temperaturen i bassängen konstant.
Om det naturliga onsenvattnet är för starkt förorenat av mineraler av sur eller basisk karaktär blandar man det med vanligt reningsvatten, för att på så sätt göra det mer lämpligt att bada i. Den japanska regeringen har utfärdat strikta riktlinjer för vilka halter av de olika mineralerna och kemiska ämnena, samt vilka PH-värden vattnet får innehålla.
Sentou - Badhus
Skillnaden mellan varma onsenkällor och badhus, sentou, är vattnet som används i bassängerna. I badhus använder man vanligt ledningsvatten. När en varm källa hänvisar till vattnets helande, nyttiga egenskaper får badhusen kontra med moderna uppfinningar. Massagestrålar, utomhusbad, elbad, ångbastu, bubbelpooler av alla dess slag och TV i bastun är exempel på utbudet som man brukar finna i ett välutrustat japanskt badhus.
Just det där med TV:n i bastun kan ge upphov till en del intressanta reflektioner. En vän till mig berättade hur det alltid blev fullkomligt knäpptyst i bastun när det senaste avsnittet av Inu-Yasha satte igång på TV:n en gång i veckan. Alla i bastun, unga som gamla, hyschade åt honom när han råkade prata under programmets gång. Själv tycker jag att en japansk bastu är för varm, så jag har aldrig lyckats sitta kvar i bastun tillräckligt länge för att kunna se ett program från början till slut.
Vett och etikett för badgäster
Viktigt att tänka på för oss bastuovana svenskar är att de japanska bastutraditionerna förespråkar en mycket högre temperatur än vad vi frusna nordbor är vana vid. Tänk finsk sauna, så hamnar du närmare sanningen. Samma sak gäller vattentemperaturen, som kan variera mellan 38-44 grader, ibland ännu högre. Det är viktigt att regelbundet gå upp och ta en kall dusch, eller sätta sig i kallvattenbassängen så fort man börjar känna sig varm, trött eller yr. Man ska även dricka lika mycket vatten som man svettas ut, för att undvika starka spänningshuvudvärk efteråt.
Vad gäller beteendet på badhus, och för den sakens skull även naturliga källor, så springer man förstås inte runt eller skvätter vatten på andra besökare. Man städar upp runt duschstället, tvättar av och ställer tillbaka sin sittpall efter att man har duschat, undviker att få med sig tvålrester eller lösa hårstrån ner i poolen och doppar inte handduken eller huvudet i vattnet.
Tatueringar
Det är nästan alltid förbjudet att besöka badhus och liknande inrättningar om man är tatuerad, oavsett hur diskret tatueringen är. Det är badinrättningarnas sätt att försöka undvika den japanska maffian bland sitt klientel, då de ofta är rikligt tatuerade över hela överkroppen. Att skriva "ingen yakuza här, tack" på en skylt på dörren skulle kunna orsaka bråk, men att skriva "inga tatuerade badgäster, tack" accepteras. Det innebär tyvärr att vår fascination med kroppsbesmyckning kan hindra oss från att prova på den japanska badkulturen.
Det finns dock ställen där man släpper in även tatuerade badare, även när det står "inga tatueringar" på dörren. Eftersom det kan vara svårt att veta som tatuerad turist vilka ställen som är okej är det troligtvis lättast att hyra in sig på ett badhus eller hotell som erbjuder privata bassänger. Om tatueringen är så liten att man kan täcka över den med t.ex. ett plåster är det troligtvis inte heller några problem att besöka badhusen.
Förbud mot utlänningar
Nu för tiden stöter man sällan på utlänningsförbud, men det har funnits tre stycken japanska badhus och onsen som inte släppte in utlänningar i sina faciliteter, främst på ön Hokkaido i norra Japan, där landet angränsar till ryskt vatten. Festglada ryssar gick till badhusen i Japan när de var i hamn, där de förde oväsen och drack sig berusade så pass att de skrämde bort alla andra badgäster. Då försökte flera badhusägare undvika problemet genom att helt sonika förbjuda utlänningar. Det blev mycket kontroversiellt och de skötsamma utlänningar som oskyldigt drabbades av förbudet tog mycket illa vid sig. Nu för tiden får man inte förbjuda några badgäster på grund av deras nationalitet, men badhusägare har förstås rätt att kasta ut besökare som inte uppför sig ordentligt.