Mice and Mystics

Möss eller människor? Utan allt för många avslöjanden ska jag försöka beskriva detta äventyrsspel, där berättelsen är lika viktig som spelmekaniken, och vändningar i intrigen lika spännande som i vilken bra fantastyroman som helst. Låter jag en smula översvallande? Det kan bero på att det här är ett riktigt bra spel!

Mice and Mystics är ett välskrivet, vackert samarbetsspel i fantasymiljö som är briljant att spela både själv och tillsammans med andra. Stämningen sätts redan i prologen, vilken läses upp av en av spelarna; mörka krafter tvingar en ung prins att tillsammans med en liten skara äventyrare fly för sina liv när hans far förtrollats av den onda Vanestra. För att komma ur fängelsehålan där de fängslats förvandlar de sig till möss, men det finns inget känt sätt att åter bli människor, även om de till slut lyckas fly från slottet. Dessutom har Vanestra upptäckt deras plan, och sänt sina egna hejdukar i form av råttor, kackerlackor och en och annan spindel efter dem...

Det här är, måste jag poängtera, ett spel med en hel del läsning, så det är bra om alla spelare är bra på engelska! Det är också extra kul om någon läser med inlevelse, eftersom en del av historien utspelar sig mellan kapitlen man spelar. Ett visst mått dramatik rekommenderas varmt!

En sak jag också måste nämna är att figurerna man spelar med är otroligt välgjorda. Detaljerna är fantastiska! De kommer helt omålade, så här finns möjlighet att sätta sin egen prägel på både hjälte- och fiendefigurer. Dessutom är allt material skickligt färglagt och illustrerat, och det bidrar enormt till spelkänslan.

Spelreglerna är inte svåra, men de är ganska många och det tar ett tag att sätta sig in i dem. Regelhäftet är dock riktigt bra upplagt, med tydliga förklaringar och exempel. Jag rekommenderar att man tar en timme eller så att läsa igenom dem, och om man är flera personer diskuterar dem sinsemellan så alla är införstådda. Man får två vackert illustrerade häften med spelet; ett regelhäfte, och ett spelhäfte med den så kallade ”kampanjen” man spelar.

Kampanjen, ja. Det här är ett långt spel i sin helhet, men man spelar ett kapitel av kampanjen åt gången (fast man kan ju självklart spela hur många kapitel efter varandra som man vill). Varje kapitel tar ungefär en och en halv till två timmar. Kampanjen (eller hela berättelsen) är uppbyggd av elva kapitel, som vardera har ett eget upplägg. Varje kapitel specificerar vilket område man ska genomkorsa, vilka fiender, specialkort och specialattacker som kan användas eller utlösas, samt hur många av hjältarna som kan spela just den här sektionen. Varje kapitel bjuder på överraskningar; startupplägget för varje kapitel är inte statiskt, och man vet aldrig när Brodie, slottskatten, kan dyka upp och orsaka ytterligare problem!

Ett annat intressant inslag är extraäventyren man kan ge sig in på under spelets gång. På vissa ställen kan man få möjligheten att spela en liten extrahistoria, som visserligen inte är nödvändig, men som kan ge fördelar senare i spelet. Nackdelen är att varje rörelse i spelet fyller på mätaren som när den är full inte bara åkallar en extra fiendeattack, utan också för tidsmarkören för kapitlet man spelar närmare den gräns där man har förlorat om man ännu inte uppnått kapitlets mål...

Kampanjen man får med spelet heter Sorrow and Remembrance, där prins Collin och hans följeslagares historia berättas. Flera expansioner är planerade.

Jag kan inte helt lätt hitta något att kritisera i detta förtrollande spel, men möjligtvis hade det kunnat finnas en något större variation på fiender. Kanske något man kan förvänta sig i framtida expansioner?

Det här är helt klart ett av de bästa och roligaste spel jag har spelat, med en mysig fantasystämning och huvudpersoner man bryr sig om. Även om de råkar vara möss. När det gäller hjältemod har ens storlek ingen betydelse!

Spelare: 1-4
Speltid: c:a 90 minuter per kapitel/spelomgång
Rekommenderad ålder: Från c:a 8-10 år med goda engelskakunskaper.

Jenny