Superkrafter är populärt nu. Varannan sf-film på bio är en superhjältefilm. Brandon Sanderson har skrivit i Reckoners-serien om hur allt går åt skogen när amoraliska superhjältar härjar runt utan att bry sig om stackars ”normalmänniskor”. Sent om sider har kvinnliga superhjältar fått en större plats på seriehyllan, med hjältinnor som Ms Marvel och Thor.
Inte så konstigt då att Naomi Alderman har skrivit en idéroman om vad som skulle kunna hända om kvinnor, och bara kvinnor, fick superkrafter. Riktigt vad som orsakat att ”kraften” har spritt sig är oklart. Kanske har den funnits i tusentals år. Klart står att den kommer att spela en avgörande roll i den omvälvning som världen står inför under det 21:a århundradet. Den har sitt ursprung i ett organ vid nyckelbenen som kan användas för att ge folk elektriska stötar, allt från ett lätt obehag till omedelbart dödande, eller för att skada elektronik och annan apparatur.
Först tror ingen att nyordningen ska ha så stor betydelse. Vad gör det egentligen, om en del kvinnor kan ge elstötar eller till och med döda med bara händerna? De flesta är väl ändå inga mördare? Men det dröjer inte länge förrän upprorskvinnor har störtat både Saudi-Arabiens och Modaviens regeringar, och orsakat kaos i Indien.
Vi får följa tre kvinnor som kommer att spela avgörande roller för världens öde. Allie är en ung tjej som har farit illa hos sina fosterföräldar och rymmer efter att ha dödat sin fosterfar. Hon erbjuds plats i ett kloster och tar namnet Eve. Fler flickor som tvingats rymma hemifrån efter att ha manifesterat kraften sluter sig till klostret. Det slutar med att Eve blir ledare för en ny religion som predikar att Gud har gett kvinnorna Kraften för att förändra världen. Till sin hjälp får Eve en engelsk kvinna, Roxy, som är dotter till en gangsterboss i London och visar sig ha unikt stark förmåga att kanalisera Kraften. Den tredje kvinnan med en framträdande roll är politikern Margot, som tack vare Kraften får en allt mer framträdande roll i amerikansk politik.
Ytterligare en person spelar en avgörande roll i handlingen. Den nigerianska journalisten Tunde var en av de första som observerade Kraftens betydelse. Han gör till sin livsuppgift att resa jorden runt och dokumentera hur den förändrar samhällen och maktstrukturer världen över. Det gör att han så småningom kommer i kontakt med Eve och Roxy.
Så långt är The Power en underhållande maktfantasi (om än med en del otäcka våldsinslag). Men Naomi Alderman har inga illusioner om att kvinnor kan hantera makt och våldsmonopol på ett så värst mycket bättre sätt än män. Makt korrumperar, och de som har fått mer än sin beskärda del av Kraften besitter plötsligt stor makt. När de konfronteras med gamla manliga maktstrukturer är möjligheterna till ett fredligt maktskifte små. En ny statsbildning, nära knuten till Eves nygrundade kyrka, tar makten i delar av det som var Moldavien och råkar i krig med rester av Saudi-Arabiens militära styrkor. Världen vacklar på katastrofens rand.
The Power är en tankeväckande historia som plockar upp idéer från tidigare feministisk sf, men med ett helt nutida anslag. Det finns en vildhet här som jag inte tror hade varit möjlig för 20 eller ens 10 år sedan. Frågor om våldsmonopol, utsatthet och vilken betydelse underordning och fysisk rädsla har för hur ett samhälle organiserar sig berättas på ett underhållande och ofta otäckt sätt.
