Boken är den sjätte som har handlingen förlagd till universat Scalzi skapade I boken Old Mans War. Den går att läsa utan att ha läst de tidigare, men den känns fylligare om man känner igen de ofrånkomliga referenserna som dyker upp här och där. Scalzi gör annars ett bra jobb med att fylla i det man behöver veta om bakgrunden till handlingen. Skall man läsa något före den här så är första boken – Old Man's War - och femte boken – The Human Division, de viktigaste.
Precis som The Human Division är The End of All Things skriven som en episodroman, men till skillnad från den förras korta episoder, så är det fyra längre berättelser om samma konflikt.
Galaxen är uppdelad i tre maktblock, Jorden, De förenade kolonierna och Konklaven. Konklaven är en union mellan 400 olika raser, nätt och jämt sammanhållna av en man/varelse: General Tarsem Gau. Nu har det dykt upp en ny spelare på banan, någon som gör sitt bästa för att utnyttja de andra maktblockens svagheter och sätta dem emot varandra.
I den första delen av boken får vi träffa rymdskappspiloten Rafe Daquin, som berättar hur han blev en hjärna i en låda och hur det leder till att han hittar vilka det är som i hemlighet stulit rymdskepp och vad de tänkt skall hända med Rafe och hans skepp. Nu är Rafe en ganska försigkommen kille, så det kanske inte riktigt går som de tänkt. Något som också får konsekvenser för de följande tre historierna.
Den andra berättelsen är i jagform, berättad av galaxens näst mäktigaste varelse, Hafte Sorvalh, rådgivare till General Gau. Hon trivs alldeles utmärkt med sin position och har ingen ambition att ändra på detta faktum. Nu har sprickorna i Konklaven blivit påtagliga, och det finns de i rådet som inte är lika nöjda utan gärna avancerar i position. Detta ger även en skicklig politiker som Sorvalh rejält med bekymmer. När så, inte en, utan två delegationer med människor dyker upp blir allt etter värre. Det är ju inte goda nyheter de har med sig. Den här delen av boken läste jag när efterdyningarna efter Brexit stormade som värst, och parallellerna kändes intressanta, minst sagt.
I tredje delen väljer Scaltzi att skriva utifrån de meniga soldaterna på markens perspektiv. De skickas hela tiden till nya upproriska planeter inom de förenade kolonierna för att kväsa planeternas plötsligt påkomna strävan efter att frigöra sig från unionen. Till slut börjar även de längst ner i hierarkin att undra vad som pågår egentligen. Svaret får de på ett sätt de knappast väntat.
De tre föregående delarna av boken leder oundvikligen fram till den dramatiska upplösningen i del fyra. Om man undrar lite över beskrivningen på bokens baksida, så är det del fyra den handlar om. Jag blev lite undrande när jag läst mer än hundra sidor, och löjtnant Wilson bara nämnts i förbigående, och baksidan beskrev det som att hela boken skulle ha honom som huvudkaraktär. Det blir dock han som till slut får lösa alla galaxens problem. Ingen press där inte. Inte helt oväntat är det här som boken växlar upp till något riktigt rafflande, och avslutar det hela med en rejäl intergalaktisk konflikt.
Scaltzi skriver att han gjorde flera försök att börja på boken som han sedan valde at ta bort. De var inte riktigt som han hade tänkt sig. För att vi skall kunna göra en egen bedömning av om boken faktiskt börjar på bästa sätt har han med en bit ur första försöket att inleda boken. Lite kul att få en inblick i Scaltzis författande.
Scalzi debuterade med Old Mans War 2005 och har skrivit en hel del sedan dess. Någon exakt siffra är svår att ange, då flera av hans projekt från andra media, så småningom kommit i bokform, ofta i begränsad upplaga på förlaget Subterranian Press. Jag nöjer mig med att säga att det är mer än 10 romaner. Förra året fick han ett kontrakt med Tor books på att skriva 13 romaner under 10 år för den nätta summan av 3,4 miljoner dollar. Av dessa är minst en en ny bok i Old Mans War serien. Han har varit ordförande i Science Fiction Writers of America och skriver en hel del på nätet, inte minst på sin egen blog: What ever.
Glenn Petersen
Scalzis blog: http://whatever.scalzi.com/
En intervju med Scalzi: https://www.inverse.com/article/9836-john-scalzi-thinks-nerd-gatekeeping-is-complete-nonsense-asking-the-prophet
