Sedan 1987 och fram till 2012 ritade Iain M Banks om kartan för vad space opera kan vara. Med en hälsosam dos inspiration från Larry Niven, Ursula LeGuin och M John Harrison byggde han under över trettio år upp ett helt universum med samhällen och politiska system som testar gränserna för våra föreställningar om hur universum kan byggas upp. I en snygg ny upplaga där ryggarna tillsammans blir till en sammanhållen bild att pryda bokhyllan med. [...] Läs mer
The Corporation Wars: Dissidence
Publicerad: Torsdag, 9 juni 2016, Skribent: Glenn
De första vi skickar till ett fjärran stjärnsystem är robotar. De börjar utvinna material och bygga fler robotar och AI:s. Flera företag skickar robotar till samma system. En dag möts två robotar och börjar diskutera vilket av deras företag som egentligen äger rättigheterna till den aktuella kratern de befinner sig i. Diskussionen trappas upp till en konflikt baserad på juridiska spetsfundigheter och slutar med att de båda utvecklar medvetande. Självmedvetna robotar är inget som de jordiska företagen vill ha. Hur gör man då med äganderätter?
För att lösa frågan skickar man digitaliserade versioner av kända krigsbrottslingar från en konflikt i vår rätt nära framtid. När de vaknar i en simulerad värld, får de veta att detta är deras straff, och om de besegrar fri-botarna kan de åter få ett nytt liv ute i verkligheten.
Naturligtvis är inget som det verkar. Stämmer verkligen beskrivningen av den historiska utvecklingen sedan deras död? Vilket är verkligt och vilket är simulerat, stället de vaknar på, eller månen de strider med robotarna om? Terroristen Carlos utses till ledare för gruppen av robotar med mänskliga medvetanden som ska bekämpa robotarna som blivit självmedvetna. I början får de ta det som deras överordnade säger, men efterhand så kryper frågorna in. Varför somnar de alltid innan de kommer fram till rymdhamnen? Hur mycket kontroll har deras överordnade egentligen över dem. Kan de avlyssna deras tankar, eller är det bara tal och handlingar? Carlos och de andra kämpar för att förstå hur det egentligen ligger till och vad de strider för i slutändan.
Det är verkligen trevligt att MacLeod åter givit sig ut i rymden igen. Det var hans tidiga roman The Stone Canal som fick mig att börja läsa honom, och jag har följt honom sedan dess. Det mesta är bra, men det är hans space opera som jag finner störst nöje i. Här är vi tillbaka till robotar, AI och uppladdade medvetanden. Vi får fundera över hur man skiljer på en högupplöst simulerad värld och verkligheten. Vi får göra det i sällskap av intressanta människor och väldigt trevliga robotar. Detta är första delen av en planerad trilogi. När Ken hälsade på oss förra hösten lovade han att de tre delarna skulle ges ut i relativt hög takt, vilket jag tycker låter lovande, då jag genast vill läsa nästa del.
Ken MacLeod har skrivit SF sedan mitten av 90-talet. Han och hans kompis Iain Banks satt på rasterna på gymnasiet och planerade vilka storslagna romanprojekt de skulle skriva. Banks var den förste av dem som blev publicerad, och han hjälpte så småningom sin vän att få sin första bok publicerad. Sedan dess har det flutit på ganska bra och det här är nu hans tolfte roman, och han är full av idéer till framtida böcker. Det tycker jag låter betryggande.
Glenn Petersen
Kens blogg: The Early Days of a Better Nation
Kens Twitter: https://twitter.com/amendlocke