Quantum Mythology

Gavin Smith blev ett namn på sf-arenan med den blodiga thrillern Veteran, som utspelade sig i en mörk framtid efter ett blodigt krig mot ”Dom”. Titelns veteran är en cyberförstärkt soldat som får i uppdrag att jaga efter en icke-mänsklig inkräktare, men komplikationer tillstöter. Den var väldigt våldsam och höll ett rasande tempo. Den fick en fortsättning med War in Heaven, som fortsatte i samma tempo och med många hinkar blod. Som Richard Morgan på speed, skulle man kanske kunna säga.

Kanske sa någon till Gavin att lugna ner sig lite. Hans nästa bok, The Age of Scorpio, hade ett lugnare tempo och korsklippning mellan tre tidsplan - förromersk järnålder på brittiska öarna, nutid (ungefärligen) och långt in i framtiden när solsystemet är ett minne blott. Den påminner en smula om John Meaneys Ragnarok-trilogi. I nutid står mänskligheten inför ett fruktansvärt hot som tycks omöjligt att avvärja. Frågan är bara om några, och i så fall vilka, kommer att överleva. I det förflutna konfronteras en piktisk druidkvinna med mäktig, mörk magi som vi snart inser är avancerad teknologi. Brittiska öarnas framtid tycks stå på spel. Och i den avlägsna framtiden (efter ”förlusten”) jagar två hänsynslösa prisjägare efter en märklig kokong hämtad från ett levande skepp med klara alienvibbar.

Precis som i de två böckerna om veteranen plockar Smith glatt upp alla möjliga idéer och fragment från sf-historien och slänger ner dem i sin kokande kittel. Här nämns ”lloigor” som ursprunget till den mystiska teknologin som hotar den piktiska Brithas hem. De har sitt ursprung i Lovecrafts Cthulhumyt, skapade av HP:s kompis August Derleth, men har letat sig in i alla möjliga populärkulturella sammanhang. Hans odödliga agenter för de mystiska organisationerna ”Cirkeln”, ”Mässingsstaden” och ”Äggskalet” påminner om hjältarna som tjänar Kaos och Lag i Michael Moorcocks universum. Ett superhögteknologiskt objekt som eftersöks på järnåldern kallas ”Den röda kalken” och är väldigt mycket en helig graal. Precis som i Veteran och War in Heaven blandar han hej vilt extremvåld, slapstick och mer resonerande partier.

Det är ganska rörigt och jag har uppriktigt sagt lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker. Jag blir irriterad när han väntar en och en halv bok med att tala om för mig att två personer i själva verket är en och samma individ under olika namn. Och varför skriver han de hemliga organisationernas namn på walesiska i järnålderspartierna, så att jag måste googla namnen för att begripa vad folk talar om?

Men jag gillar å andra sidan alla referenser till sf och skräck, och faktiskt är relationerna mellan de svårt störda personer som befolkar båda böckerna riktigt intressanta. Dessutom får Smith på något sätt ihop det hela på slutet. Jag är inte helt säker på om det ska dyka upp någon ytterligare del, men de viktigaste frågetecknen rätas ändå ut till slut.

Det här är med andra ord inga böcker jag förbehållslöst rekommenderar till alla. Läsaren måste 1. Tåla väldigt hög våldsnivå. 2. Ha läst rätt mycket sf för att begripa något. 3. Gilla skildringar av huvudjägare på järnåldern, för en inte obetydlig del av historien utspelar sig bland stamkrigare på brittiska öarna. Men är du rätt läsare kommer du att ha riktigt roligt i sällskap med korsriddaren/specialagenten Malcolm du Bois, druiden Britha, cyberinsekten Vic och alla de andra.

På sin hemsida skriver Gavin om boken och annat smått och gott.