Neal Asher får sägas höra till den brittiska vågens space opera-författare, men han skriver inte om glömda artefakter eller storartade kosmiska hemligheter. Nej, i likhet med landsmannen Richard Morgan håller han sig till hårdkokta historier där dödstalen ofta rakar i höjden och huvudpersonerna är superförstärkta eller på annat sätt genmodifierade, knappt längre mänskliga specialagenter.
Alla som har läst serien Polity Agent vet att Asher har en förkärlek för hårda grabbar och stridsrobotar med taskiga lydnadskretsar. I Hilldiggers heter hårdingen David McCrooger. Han kommer från planeten Spatterjay och bär på en virusinfektion som kan göra människor närmast odödliga och oförstörbara. Han får sällskap av AI:n Tigger, som i form av en rymdsond har ägnat många, långa år att studera de två krigande planeterna Sudoria och Brumal. McCroogers jobb är att förbereda de två världarna för ett eventuellt inträde i Polityn, det AI-styrda imperium som omfattar största delen av den mänskliga rymden.
Men naturligtvis tillstöter problem. De två världarnas krigiska historia döljer hemligheter som i allra högsta grad påverkar nuet och framtiden. McCrooger blir snart en måltavla för fraktioner som vill se honom död. Mer ska inte avslöjas, för det här är en bok med många bra överraskningar.
Hilldiggers är den bok av Neal Asher jag har tyckt absolut bäst om hittills. Den är tätare och effektivare berättad än någon av romanerna i Polity Agent-serien. McCrooger är en klurig, rolig gubbe med fler bottnar än en vanlig specialagent, och sonden Tigger har en ovanligt färgstark personlighet. I de kraftigt genmodifierade människovarianterna som befolkar Sudoria och Brumal har Asher skapat sina klart mest genomarbetade ”aliens” hittills. Som socker på kakan presenteras dessutom en skojig främmande intelligens en bit in i handlingen.
För alla som inte har prövat på Ashers böcker tidigare är Hilldiggers, som är helt avslutad och inte innehåller några personer ur tidigare romaner, en bra ingång i Polity-universat.
