En ny bok av Alastair Reynolds är alltid en högtidsstund för mig, och i år kommer julafton tidigt.
On the Steel Breeze är andra delen i trilogin Poseidon's Children, och det är typ hundra år efter händelserna i
Blue Remembered Earth.
Här får vi följa Chiku Akinya, dotter till Sunday och Jitendra. Vi får henne i inte mindre än tre upplagor. Hon beslutar sig för att klona sig och installerar ett program i hjärnan så att hon blir uppdaterad med vad de andra klonerna gör, så att de delar samma minnen (lite grand som i House of Suns). Problemet för henne är bara relativitetens lagar. En av klonerna följde med på ett av de generationsskepp man skickat mot en främmand värld (Chiku Green), som verkar ha jordliknande förhållanden, en annan har jagat iväg efter den gamla matriarken Eunice Akinyas skepp Winter Queen, som inte hörts av på många år (Chiku Red). Den tredje klonen har stannat på jorden för att enligt planen leva ett lugnt och säkert liv, så att någon av dem överlever (Chiku Yellow). Det innebär att uppdateringarna av de gemensamma minnena sker ganska sporadiskt. Ibland så sporadiskt att Chiku börjar tro att hennes systrar strukit med i sina äventyr.
Naturligtvis blir livet inte så lugnt på jorden som Chiku planerat. Jorden styrs numer av en AI som kallas The Mechanism, och Chikus planer går inte alltid ihop med Mekanismens. man kan nog säga att Mekanismens planer inte alltid går ihop med mänsklighetens. Mekanismen har inte varit helt ärlig med förhållandena på den planet som skeppen är på väg mot heller, något som Chiku Green får ta itu med.
Och så är det elefanter med. Många elefanter.
Upplägget med de tre klonerna gör att boken blir lite episodisk, där varje minnesuppdatering blir lite som en novell i formatet. Det är i och för sig inte något som jag tycker stör, utan det blir ett ganska väl fungerande grepp och skiljer sig lite från hans tidigare favorit, berättandet i två trådar som knyts ihop i slutet. Chiku Akinya är lika egensinnig som sina släktningar och blir genom de olika klonerna en väldigt väl utmejslad karaktär. Man märker att Reynolds har blivit allt duktigare med åren på de mer litterära aspekterna av skrivandet. De häftiga idéeran och stora perspektiven hade han med sig från dag ett och var det som fick mig att fastna för hans skrivande. Det är alltså kul att se att han fortfarande utvecklas som författare. Många SF-författare, i synnerhet "hard SF"-författare tenderar att fastna på den punkten.
Ungersk intervju med Alastair Reynolds:
http://scifiportal.eu/interview-with-alastair-reynolds/
Amerikansk intervju:
http://lareviewofbooks.org/interview/fascinated-neutrality-an-interview-with-alastair-reynolds/
Alastair Reynolds hemsida:
http://www.alastairreynolds.com/
