I slutet av
Abaddon’s Gate slapp mänskligheten ut ur fängelset som är vårt solsystem. En stjärnport i solsystemets yttre delar har öppnats. Tusen världar finns där ute, redo att koloniseras. Stora omvälvningar kommer att ske, när den mödosamma terraformningen av Mars och dyrbar utvinning av naturresurser i asteroidbältet i ett slag förlorar sin lönsamhet.
Men Daniel Abraham och Ty Franck (som står bakom pseudonymen James S A Corey) fördjupar sig inte i onödan i de ekonomiska följderna av förändringen. Om de tre första böckerna i Expanse-serien var fartfylld space opera med inslag av cthulhu-skräck, har vi här något som liknar en västernroman med stora inslag av rymdaction.
Det hela tar sin början på planeten Illus, som talande nog också har ett annat namn: New Terra. Det var de första kolonisatörerna, belters från den förhärjade månen Ganymedes, som döpte den nya världen till Illus. New Terra är namnet världen fick när storbolaget RCE fick ensamrätt på att prospektera den nya världens resurser. Upplagt för konflikt, med andra ord.
RCE har skickat ett skepp fullt av prospektörer och forskare för att utvärdera planetens potential och förbereda för exploatering. Nybyggarna som redan bryter litium på planeten inser att deras dagar som fria prospektörer är räknade, men de tänker inte ge sig utan strid. Ett sprängdåd tar ut en skyttel och dödar bolagets högsta närvarande representant.
Därifrån går det, helt förusägbart, bara utför. När konflikten har eskalerat och ytterligare några RCE-anställda har försvunnit kallas Jim Holden och hans besättning, som vi känner från de tre första böckerna i serien, in som medlare.
Naturligtvis är inte Holden någon vidare medlare. Från de tre första böckerna lärde vi oss att han har en kuslig förmåga att alltid avslöja också de känsligaste hemligheter vid sämsta tänkbara tidpunkt. Han hinner knappt sätta foten på planeten förrän kulorna börjar vina. Men det står snart klart att den mänskliga konflikten inte är det främsta problemet på Illus. Planeten har tidigare koloniserats av samma civilisation som byggde stjärnportalerna, och sedan försvann, troligen utrotade av en mer tekniskt avancerad fiende. När planetära försvarssystem börjar vakna till liv finner sig kolonister och bolagsfolk fångade i ett veritabelt helvete.
Utöver Holden och hans besättning (inklusive den protomolekyl-skapade kopian av den sedan länge döde polismannen Miller) består rollbesättningen i Cibola Burn av idel nya ansikten: en socialt trubbig forskare, en hänsynslös säkerhetschef, en vice säkerhetschef med samvetskval och en tjurskallig belter. Över lag tycker jag att personbeskrivningen har förbättrats sedan de tre första böckerna. Människor gör dumma saker. De är envisa och får tunnelseende i krissituationer. Men här visas fler nyanser upp än i de tidigare böckerna. Den trubbiga forskaren och den hänsynslösa säkerhetschefen hade kunnat bli platta och förenklade, men de beskrivs exakt och trovärdigt på ett sätt som lyfter berättelsen.
Annars handlar allt här om action. Efter den inledande presentationen av scen och roller bryter helvetet löst och en eskalerande katastrof skildras i högt tempo. Mycket underhållande!
