Gunillas bästa böcker 2009

Först gör jag ändå en avstickare ut i rymden. Orbus av Neal Asher är tredje boken om invånarna på den osannolika planeten Spatterjay, hem för ett virus som kan ge människor närmast evigt liv, men till ett högt pris. Månghundraåriga ”gamla kaptener” förvandlas av viruset till veritabla stridsmaskiner, men riskerar samtidigt att förlora sin mänsklighet. Titelns Orbus är en gammal kapten som lämnar Spatterjay och jagar efter en virusinfekterad Prador (de trilobitliknande varelser som slåss mot mänsklig- och AI-heten i flera av Ashers böcker). Man ska nog ha läst åtminstone den föregående Spatterjayboken, The Voyage of the Sable Keech, och gärna också startboken The Skinner för att hänga med. Hela serien är en charmig blandning av pirathistoria, hård sf och action.

Därifrån återvänder vi till jorden. Iain Banks har droppat M:et i namnet när han skriver om ett 90-talsmultiversum i Transition. Oftast skriver han ju ”mainstream” under det namnet. Men Transition är i allra högsta grad sf. Jag kommer att tänka på Michael Moorcocks världsresenärer, särskilt Una Persson och Jerry och Catherine Cornelius, när jag läser om hur dimensionsresenärerna i den mystiska ”Koncernen” ägnar sig åt att manipulera multiversums öde. Vi får följa den dimensionsskuttande lönnmördaren Temudjin Oh, som försöker klargöra vilka han egentligen arbetar för, och varför. Alltigenom underhållande!

Alla som gillar deckare och har nostalgiska känslor för 80-talsserien Judge Dredd kan pröva massmördardeckaren Halfhead av Stuart B. MacBride. Det är en blodig historia från ett framtida Glasgow där brottslingar lobotomeras och stympas (underkäken opereras bort) för att utnyttjas som slavarbetskraft. Historien börjar när ett halvhuvud mot alla odds kommer till sans och börjar lämna ett spår av lik efter sig. Några snutar i en halvprivat poliskår utreder morden i ett nedgånget bostadskomplex med hög Judge Dredd-faktor. Författaren skriver i vanliga fall nutidsdeckare från Aberdeen (då petar han inte in ett B i namnet).

I The Year of the Flood berättar Margaret Atwood förhistorien till den omstöpning av världen som hon först skildrade i Oryx & Crake. Den handlade om hur en genetiker iscensatte en massutrotning av mänskligheten för att ersätta oss med en vänligare och mindre potentiellt planetförstörande släkting. Här får vi veta en del om samhället runt den världsomstörtande Crake och hans vän Snowman. Vi får följa några medlemmar i sekten Guds trädgårdsmästare som influerar den unge Crake, och får se ett sönderfallande samhälle på väg mot undergången. Inte riktigt lika stort som den första boken, men ändå en förträfflig katastrofroman.

Lovecrafttrenden på svenska fortsatte under året. Vi fick snygga, välöversatta utgåvor av Vid vansinnets berg och Fasansfulla händelser i Dunwich. Den förra är en gammal favorit. Lovecraft skildrar Sydpolens vidder som ett närmast utomjordiskt landskap. Här kommer hans förmåga att beskriva människan som en liten fluglort i kosmos till sin rätt. Det är förresten i den glömda staden på Antarktis som shoggotherna, numera en stapelvara i nördkulturen, första gången dyker upp i sin naturliga miljö.

Vi har sagt oss själva att vi bara ska tipsa om ”genreböcker” (raketer, drakar, vampyrer eller tidsresor bör ingå), men så här på slutet sticker jag ändå fram Inherent Vice, Thomas Pynchons senaste. Den innehåller inga raketer eller utomjordingar, men alla som förskräcktes av tjockleken och det ålderdomliga språket i Pynchons senaste två luntor ska veta att det här är en lättläst, smart deckarskröna med skön 70-talskänsla. Tänk er att the Dude från ”The Big Lebowski” snubblar in i någon av William Gibsons senare böcker, så får ni en uppfattning om stämingsläget. Ett av årets bästa läs, tycker jag.

Dessutom hade jag tänkt puffa för Ian McDonalds Cyberabad Days och McAuleys Gardens of the Sun, men Johan har redan skrivit bra tipstexter om dem.