Gabriellas bästa böcker 2009

Publicerad: Torsdag, 1 januari 2009, Skribent: Gabriella
Ännu ett år, ännu någon (några?) hyllmeter böcker lästa. Sitter och funderar över vilken läsupplevelse som var störst 2009, men det är inte lätt att bestämma sig.

Boken som tveklöst vinner klassen Mest Efterlängtad är för mig Terry Pratchetts Unseen Academicals. När releasedatumet närmade sig bet på naglarna tills jag hann ta ett exemplar (på bokmässan, extra tidigt dessutom!). Och sen var den tack och lov precis så bra som jag hade hoppats. En mix av fotboll, kärlek och politik, med trollkarlar och det osynliga folket ”below stairs” gör det här till en av de tio bästa Pratchettböckerna i min personliga lista.

En annan hett efterlängad bok var Turn Coat av Jim Butcher. I den elfte delen av Harry Dresdens äventyr börjar nätet dra ihop sig, när den stora konspirationen som anats genom serien träder fram allt tydligare. Precis som i boken innan, Small Favor, blir det också svårare att klara sig helskinnade för Harrys vänner. Tyvärr kändes delar av boken lite för mycket som en transportsträcka, men Butcher skriver fortfarande tight action med rappa repliker. Den tar väl priset i kategorin Kul Bok, Men När Kommer Resten?? (I april, enligt förlaget)

Helt ur det blå hittade jag tillbaks till en författare som tidigare relegerats till kategorin ”att läsas en vacker dag när jag har tid över..” The City & The City, om två städer på samma geografiska plats, men en hel tankevärld ifrån varandra blev halvt av misstag ett förtjusande återseende med China Miéville. Har tidigare känt mig tveksam till honom. Ja, idéerna är bra och språket rikt, men intrigen har inte riktigt fångat mig. När han nu skalade bort en del av det översvulstigt skitiga, blev resultatet en mystisk och bistert vacker bok. Årets solklara Mycket Bättre Än Väntat.

På svenska kom till min glädje en intressant alternativhistorisk bok, Jag var en arier. Tony Samuelsson skriver om en värld där historien tog en annan, bittrare väg. Där har Sverige blivit en lojal bundsförvant till nazisternas segrande rike. Alternativhistoria är en sf-genre som intresserat mig allt mer. Tyvärr har många författare fokuser på nordamerikansk historia, som jag varken är så insatt i eller intresserad av. Att läsa om ett Sverige som kunde ha varit känns närmare och därmed så mycket mer skrämmande. Framförallt idag, när tidningarnas rapporter har obehagliga paralleler med tiden innan 1939.

På många sätt var det här annars de oskrivna böckernas år. Nästa del i George R. R. Martins A song of Ice and Fire blev uppskjuten (igen), även Pathrick Rothfuss uppföljare till The Name of the Wind och tredje delen i Scott Lynch Gentlemen Bastard’s-septett. Vi väntar och längtar och hoppas att det inte ska gå som för Robert Jordan, som ju tyvärr gick bort innan hans serie var avslutad, trots mycket idogt skrivande.

Brandon Sanderson hade kanske årets svåraste utgångsläget, när han blev vald att avsluta den mastiga Wheel of Time-serien. Jordan lämnade efter sig drivor med anteckningar och massor med hängivna fans, som fasade för att aldrig få veta hur det gick. Eller, ännu värre, att det skulle komma ett undermåligt slut. Kunde någon skriva klart Wheel of time, gick det att knyta upp allt i en bok och skulle nästa person lyckas mäta sig med Jordan? Sanderson gav oss svar: förhoppningsvis, nej och ett rungande ja. Den sista boken splittades på grund av ett ohantereligt omfång till en trilogi som börjar med The Gathering Storm, men han skriver envetet vidare och hoppas bli klar inom två år. Och om det dög? Jo, för de allra flesta fansen lyckades han utmärkt gestalta drakens värld. Hjulet rullar fortfarande på, Rands öde är inte avgjort än och Sanderson förtjänar en bragdmedalj för att ens vågat sig på projektet.

Det gick även bort en författare som inte lämnade efter sig några stora oavslutade serier, men många älskade böcker. Jag minns inte när exakt jag började läsa nördigt, men tidigt var det. En av de allra första jag medvetet valde, som inte stod på bibliotekets barnavdelningen eller hemma i bokhyllan, var Stenens väktare. Det var början på David Eddings Sagan om Belgarion, boken som var min och många andras första möte med episk fantasy, ”quest”-motivet och många, många uppföljare... Nuförtiden smickrar jag mig själv med att ha en lite mer avancerad och kritisk smak, men det var inte utan att det högg till i hjärtat att läsa om Eddings bortgång i juni. Garion, Polgara, Silke och de andra finns tack och lov kvar på bokhyllorna, redo att charma nya nördar i många år till.


Kommentarer

Prenumerera på våra nyhetsbrev