|
I bland känns det som jag är den enda
människan i världen som tyckte att Gorka Morka var ett brilliant
och hysteriskt roligt spel. Spelet måste ha haft den kortaste livslängden
av alla Games Workshops spel. Varför? Tja, Gorka Morka är ett
av de där spelen som inte kräver att man köper en himla
massa figurer och då blir det kanske inte tillräckligt med
profit för Games Workshop. Vad
går då Gorka Morka ut på? Som spelare kan man leda olika gäng som är olika bra/dåliga på olika saker. Medlemmarna i gängen samlar på sig erfarenhetspoäng som sedan omsätts till nya förmågor eller förbättrade kunskaper i vapenhantering eller närstrid.
Grots/The Gretchin Revolutionary Committee : Grots är en sorts små orker som vanligen behandlas som tjänare, slavar eller lunch av orkerna. När det kom fram att när det nya rymdskepp som byggdes för att föra tillbaka orkerna ut i rymden inte skulle vara till för gretchins, blev det revolution. Nu hade de stackars småttingarna inte en chans mot deras storvuxna släktingar och många strök med i striderna. En del av de som överlevde försvann ut i öknen och startade ett eget samhälle, styrt av en revolutionär kommitté. Grotsen gör precis som orkerna fast de har primitivare fordon och vapen och slåss kanske mindre inbördes. Slåss är kanske en överdrift eftersom de flesta grots inte kan slå sig ut ur en våt papperspåse. Att spela grots är lite av en utmaning för de är små, klena och har väldigt svårt att rå på sina storvuxna kusiner. En av de mest hysteriska detaljerna är hur de försöker tjäna pengar. Efter varje strid så går gängets ledare upp till den Revolutionära Kommittén och ljuger om hur bra det gick! Lyckas han ljuga bra får han pengar, blir han ertappad hamnar han i ett politiskt omskolningsläger! Diggas: Diggas består av den del av ursprungsbefolkningen som överlevde katastrofen genom att försegla sina underjordiska städer och vänta på att radioaktiviteten och gifterna skulle försvinna. Under tiden hann de glömma mycket av sitt teknologiska kunnande. När de väl kom upp ur underjorden blev de mäkta imponerade av orkernas "rättframma" sätt och mullrande fordon. Så imponerade att de började imitera orkerna genom att måla sig gröna och ta på sig stora rustningar för att likna dem! Diggas är de enda som vågar ge sig in i de uråldriga pyramiderna för att söka efter den gamla teknologin och har därför ibland tillgång till avancerade vapen och teknisk utrustning. Muties: Dessa stackars muterade varelser är också en del av den gamla befolkningen men de hade inte tillgång till de underjordiska gömställena och utsattes därför för den destruktiva atmosfären. Till skillnad från diggas har de inte glömt bort sina tekniska kunskaper och har därför tillgång till spelets kraftfullaste vapen. De är också den enda rasen som inte har tillgång till fordon, utan förlitar sig på sina snabba riddjur. Deras enda riktiga nackdel är att de är dyra poängmässigt och ett nybörjar gäng blir väldigt litet. Hur är
då spelet? Det är som sagt ett spel som är väldigt humorbetonat. Alla lagen har sina för och nackdelar som väger upp en del skillnader i fysik och utrustning. Det är nästan omöjligt att sätta ihop ett optimerat gäng som vinner varje gång eftersom hela spelets utformning är baserad på slumpen! Som sagt var: Roligt! Mycket roligt! Jag är i skrivande inte säker på om det går att uppbringa ett exemplar av själva spelet med figurerna går att beställa via postorder från Games Workshop. Min rekommendation är att ni skriver och gnäller på GW så mycket att de tvingas att ge ut spelreglerna som en enskild bok eller så får ni annonsera efter ett begagnat exemplar. Er vän
i öknen
|
| Arkivet: Här hittar du gamla Warhammerspalter |