- Hej. Jag heter Fredrik.
- Hej Fredrik!
- Jag är 33 år gammal och jag är Warhammerspelare.
(En suck av sympati går genom lokalen.)

Riktigt så illa är det inte. "Jag målar tennfigurer och spelar med dem på en 180cm x 120cm spånskiva belamrad med utbrända bunkrar eller stora sagoslott!" är dock inte den bästa öppningsfrasen jag kan komma på när jag träffar nya människor. Det är en lite udda hobby i min ålder så det brukar krävas en ganska utförlig förklaring. Så vad är då Warhammer och vari ligger fascinationen med spelet?

Warhammer fantasy battles och Warhammer 40.000 är två strategispel som använder tenn- eller plastfigurer som spelpjäser. Warhammer fantasy utspelas i en sagovärld med alver, troll, dvärgar och allsköns oknytt medan Warhammer 40.000 beskriver striderna mellan de olika rymdfarande raserna i en avlägsen och grym framtid. Varje figur har ett poängvärde som reflekterar dess strategiska värde. Om man jämför med t.ex. schack så skulle en löpare vara mer värd än en bonde eftersom den kan förflytta sig snabbare. Spelplanen är en stor bit spånskiva överdragen med en grön duk (representerar gräs) som man placerar terräng på i form av hus, skogar, berg och kullar. Spelplanen är inte rutad utan varje figur eller grupp av figurer kan gå ett visst antal tum i sin förflyttningsfas. Man ställer upp sina arméer på var sin sida av bordet och sedan brakar det lös! Spelet går oftast ut på banka livet ur motståndarnas figurer innan de gör det mot dina egna trupper. Tärningsslag avgör hur bra dina trupper lyckas med att skjuta, slåss och förflytta sig. Strategiskt tänkande är oftast det som avgör striden, men eftersom det hela involverar en del slump så hänger det på att tärningarna rullar som de ska. Det är inte helt ovanlig att se vuxna män bryta ihop över spelbordet, kastandes figurer omkring sig för att tärningarna vägrar att rulla annat än ettor och tvåor!

Ok. Så långt är allt tämligen kristallklart: det är ett strategispel som involverar taktiskt tänkande och en rejäl dos tur med tärningarna. Men var ligger fascinationen i det?

Här blir det svårare att förklara. Personligen tror jag att jag älskar det för att spelet/hobbyn är så mångfacetterad. Det handlar inte bara om att flytta runt anonyma tennfigurer på ett spelbord och rulla tärningar. Spelet börjar långt innan den första tärningen lämnat handen. Först och främst ska man välja vilken armé man vill spela med. Varje armé har sin egen charm och appellerar därför till olika sorters spelare.

Jag spelar t.ex. Chaos Space Marines och Orker i WH 40.000. Chaos därför att jag gillar den mörka, lite ondskefulla stämningen i en armé bestående av fanatiska soldater i svarta rustningar omgivna av demoner som vrålande kastar sig mot fienden. Orker spelar jag bara för de är så fruktansvärt charmiga! Gröna dyslektiker (I luv da Ork's!) från yttre rymden som susar runt på slagfältet i fallfärdiga fordon samtidigt som de skjuter som galningar bara för att de tycker om ljudet av sina grovkalibriga vapen! Skulle de träffa någonting är det bara en bonus.

Sedan har vi hobbyaspekten. Man måste inte vara världens bästa figurmålare för att börja spela men måla måste man! Jag är själv inte så förtjust i målandet men jag tycker om slutresultatet. Det kan kännas lite hopplöst när man har lagt ned en halv- timme till en timme på att måla en enda modell och veta att man har trettiofem figurer kvar att måla innan man kan börja tänka på att spela. Men… det är värt det! Synen av en stor armé av snyggt målade figurer på ett spelbord med välbyggd terräng kan vara en estetisk upplevelse. Ett litet krigiskt konstverk i sig själv.

Slutligen har vi den taktiska aspekten av det hela. Varje armé har sina för- och nackdelar. Det gäller att klura på hur man bäst nyttjar sin armés styrkor och hur man undviker att deras svagheter exponeras för mycket. Det innebär ett antal timmar med arméboken ena handen och en kopp kaffe i den andra medan man med rynkad panna försöker pussla ihop den ultimata kombinationen av olika truppslag och utrustningsmöjligheter. Sedan skall armén speltestas och utvärderas. Tillbaka till boken och kaffekoppen och klura vidare. Det tar aldrig slut, och det är nog det som jag fängslas mest av. Det faktum att det inte finns någon patentlösning på de problem som man ställs inför i spelet gör att man hela tiden utvecklar nya strategier, hittar nya infallsvinklar och användningsområden för sina trupper.

Jag är som sagt var 33 år gammal/ung och leker fortfarande med tennsoldater. Lite fånigt, barnsligt och tidsödande? Kanske. Roligt, kreativt och utmanande? Definitivt!

Med krigiska hälsningar från SF Bokhandelns egen Warboss
Fredrik "Grimjack Gobsmacker" Sörmfält